Beredskap for fred
– For folk som bor ved grensen er Russland og tingene som skjer i Arktis alltid i synsfeltet, sier Evgeny Goman, festivalleder for Barents Spektakel.
– For folk som bor ved grensen er Russland og tingene som skjer i Arktis alltid i synsfeltet, sier Evgeny Goman, festivalleder for Barents Spektakel.
En ny bok av konstnären Afrang Nordlöf Malekian och konstvetaren Nour Helou utforskar skönheten som en politisk kraft, från den iranska Qajar-dynastin till idag.
Komedien tar overhånd i kollektivet Rose Hammers snurrige lærestykke om norsk oljehistorie.
För konsthallschefen Theodor Ringborg handlar projektet om tid, gemenskap och viljan att visa konst där den sällan prioriteras.
Mari Rantanens utställning i Stockholm är ett visuellt utropstecken som sjunger.
Biologien er et nettverk av uendelige forgreininger i Anders Holens utstilling på Eiklid/Rusten.
I Markus Lanttos utstilling på Trøndelag senter for samtidskunst ledes man fra lys til mørkere, til skikkelig mørkt. Det er neppe tilfeldig.
En altoverskyggende hovedperson står lidt i vejen på Sophiensholms pseudo-gruppeudstilling om, ja, Bjørn Magnussen.
Alt er geopolitik i Danmark i denne tid. Men ikke på kunstscenen, som byder på glamrock, madhappening og soloudstillinger med flotte internationale navne.
Den svenska konstvåren tillhör åttiotalisterna.
De unge inviterte på LNM snakker med innestemme og en lett finger på nostalgiknappen.
Björn Kjelltoft kommer inte undan sitt ungdomsverk, trots att han kanske aldrig ens gjorde det.
En ny fond, et krast essay og en hyldest til et geni, der endte som akavet reklame, optog læserne i 2025.
Rutschbanor och censur, grotesk realism och kukens återkomst. Vi listar årets populäraste artiklar.
Kunstkritikks ansvarlige redaktør, Mariann Enge, ser tilbake på et år med følelsesstormer, minnearbeid og lukten av treverk i hendene.
Är döden det enda sanna? Kunstkritikks svenska redaktör om sitt år i konsten.
2025 var kosmologiernes år. Kunstkritikks redaktør i København elskede den skramlede, den rævesnu og den helt tyste.
Middelalder-psykedelia på jutevev slo hull i veggen og tiden for Kunstkritikks norske redaktør, Stian Gabrielsen.
I år gladde sig Joanna Nordin, konstnärlig ledare för Bonniers konsthall, åt en ny ärlig energi i konsten.
Kunstner Damien Ajavon minnes et år som luktet av begjær, tvil, svette, parfyme og syntetisk hår.
Der mangler en langsigtet strategi for dansk kunst, mener Jakob Fenger fra Statens Kunstfonds projektstøtteudvalg.
– När vi slår upp portarna i höst hoppas vi att publiken ska känna att här finns en annan sorts energi, säger Emily Fahlén om det nya konst- och kulturcentrumet.
Martin Brandt Hansens marmor er podet med mytologisk ånd, der kan mærkes, men showroom-ånden trænger sig ind på skulpturerne.
Heavy metal-klichéer får nytt liv när Oda Haugerud släpper loss kaoset på det lilla Malmögalleriet skēnē.
Matts Leiderstams nya utställning är en spekulativ kritik av klimatförändringarna.
Matilda Kenttä synliggör det vardagliga arbetet och de vävda minnena.
Hanne Lippards lydinstallasjon på Kunsthall Trondheim er belønning for de av oss som liker litt motstand.
Amelie von Wulffens mise en abyme er et spejlkabinet af tider og stilarter, tættere på det virkelige end virkeligheden selv.
Shoppingbag blir helligdom i Alice Slyngstads utstilling på Norsk billedhoggerforening.
Skönhet och fasa i Lina Selanders utställning på Marabouparken.
Huvudsponsorn dömd för folkrättsbrott i Sudan.
– I dagsläget finns inget som förändrar vår bedömning, säger konsthallschef Joanna Sandell Wright, angående sponsorns påstådda folkrättsbrott.
Matilda Kenttä synliggör det vardagliga arbetet och de vävda minnena.
Arthur Köpcke ankom til København i 1953. Kort efter blev København et centrum for tidens europæiske avantgarde. Hvornår sker det igen?
På Kunsthalle Zürich vecklade gesterna in sig i tystnad, språket sviktade och rummet höll andan.
Lars Fredriksons målningar är aldrig platta.
Hilde Skancke Pedersens ránut kjennes i fingrene og på tunga mi, selv om jeg ser dem på avstand.
Bølgene i Kinga Bartis’ maleri Egg timer bølger ikke forgjeves.
På Kunsthalle Zürich vecklade gesterna in sig i tystnad, språket sviktade och rummet höll andan.
Roland Albrecht, innehaver av Berlins minste museum, åpner utstilling på Van Etten i Oslo denne uken.
– Vi står alle overfor lignende utfordringer når det gjelder å bygge bærekraftige organisasjoner, mener vilniusbaserte Vitalija Jasaitė.
Med øje for porøs oldtid og brutal olieudvinding zoomer Alia Farid ind på det kuwaitisk-irakiske grænseland. Nænsomt, men også lidt didaktisk.
Sterke farger redder ikke Johannes Høies nye veggmaleri på Aker brygge fra de arkaiske klisjeenes grep.
I maleriet er figuration altid en form for reduktion, men man undervurderer kunstmarkedets nye darling Issy Wood, hvis man reducerer hendes malerier til ren millennial-klynk.
Kunstner og juryleder for Høstutstillingen, Hanan Benammar, håper Nasjonalmuseet vil legge til rette for en åpen og ærlig dialog.
Krisehåndtering blandes med faglig arbeid på Nasjonalmuseet, mener professor i kuratorpraksis Anne Szefer Karlsen.
Kunstner Victor Lind fastholder at museet legitimerer Israels okkupasjon og folkemord.
Direktør Ingrid Røynesdal og konstituert samlingsdirektør Yngvill Sjöösten svarer kunstner Victor Lind.
Kunstner Victor Lind oppfordrer museet til å fjerne israelsk verk fra samlingsutstillingen.
Vi som arrangerer Tatreez & te reagerer på måten museet bruker våre besøk for å stilne berettiget kritikk.
Hvilke saker skiller partiene foran årets stortingsvalg?
Stortingsvalget er rett rundt hjørnet. Hvilke er de viktigste sakene for landets kunstnerorganisasjoner?
Christina Kiaer er i Oslo for å snakke om sovjetisk kunsthistorie etter Putin og sensuren ved amerikanske universiteter.
Victoria Verseaus långfilmsdebut berättar om transition, vänskap, förlust och längtan.
Någonstans mellan svart figuration och den sene Picasso söker den svenska konsthösten efter relevans.
En ny sæson er klar til at blive fortæret, mens et stemningsskifte er på vej på den danske kunstscene.
2026 framstår Isa Genzkens assemblage som uppriktigt vackra ikoner. Skönheten blir något att hålla fast vid när världen inte längre kan greppas.
– Det är lättare att få syn på det mänskliga i USA, för folk är så jävla utlämnade, säger Tova Mozard, vars film om Hollywoodstatisten Russ har premiär imorgon.
– For folk som bor ved grensen er Russland og tingene som skjer i Arktis alltid i synsfeltet, sier Evgeny Goman, festivalleder for Barents Spektakel.
Velprøvde tema til tross, gruppeutstilling på Bergen Kunsthall får mye ut av sin reise til jordens indre i Niels Klims fotspor.
