Anbefalt sommerlesning
Kunstkritikk ønsker alle en god (og mest mulig skjermfri) sommer! Vi gjenopptar publiseringen 12. august.
I Matthew Barneys comeback på Hayward Gallery har självmytologiseringen ersatts av en allvarligare och kyligare värld där våldet mot naturen står i centrum.
Eliyah Mesayers stat for de statsløse er ikke forankret i et sted eller en geografi, men af menneskelige møder og alkymistiske forbindelser.
Teoretikeren McKenzie Wark mener vi har misforstått det utopiske.
Eva-Lisa Bengtson kunde aldrig fullt ut leva som den hon var. Men hon banade väg för en hel rörelse och efterlämnade ett unikt arkiv över svensk transhistoria.
Med inspiration fra Simone Weil og Thomas Hirschhorn kan vi lære at omfavne det usikre, det fragmenterede, og omforme forestillinger om magt, monumenter og kunstens rolle i en problemfyldt nutid.
Blindsonene våre blir ikke mer åpenbare for oss av at bildene som omgir oss er mer detaljerte. Tvert imot.
Direktør for Momentumbiennalen, Dag Aak Sveinar, svarer på anklagene om sabotasje fremsatt i et åpent brev fra den oppsagte kuratoren Théo-Mario Coppola.
På Nitja i Lillestrøm vil Jennie Hagevik Bringaker gjenforene tanken og reproduksjonen.
På Destiny’s i Oslo bytter Tarald Wassvik ut lerretet med trauet og klarer nesten å løpe fra maleriets nevroser.
Som et kunstnerisk fossil uden bremseklods tordner Frederik Næblerød afsted, nu med egen realityserie på TV. Hvis han kører hurtigt nok, kan han måske vende tiden.
Ett fragment av René Descartes kranium är en central komponent i Joakim Forsgrens filosofisk-existentiella utställning på Konstnärshuset i Stockholm.
– Det er på mange måder en slags grundforskning i, hvordan man laver udstillinger. Nina Beier og Simon Dybbroe Møller løfter lidt af sløret for deres mikroprojektrum, AYE-AYE.
Baktruppens treskulptur Turisten skulle etter planen kastes på sjøen i 2004, men befolkningen i Stamsund ville det annerledes. Nå er bronseversjonen på plass.
Elise Macmillans utstilling på Atelier Nord knekker myten om den komprimerte lydfilens estetiske underskudd.
Guttormsgaards arkiv gjør alle som går i dialog med det til medarbeidere. Det er lærdommen i Anna Sofie Mathiasens utstilling Nytt och gammalt.
Andreas Erikssons utställning på Skissernas Museum drar in publiken i ett subtilt och tidskrävande hantverk.
En ritualiserad relation till naturen utmärker den första upplagan av Helsingforsbiennalen som tar oss på en promenad över den gamla militärön Skanslandet.
SIGNA har indtaget Ørestadens nye kunsthal med et spektakulært mareridt, der blotlægger den kapitalistiske virkeligheds smukke katastrofer.
Arild Tveitos utstilling på Caravan i Oslo skisserer en soppens kulturhistorie, næret på patafysikkens uetterrettelige narrativer.
Mikael Lo Prestis maleri på Standard (Oslo) ser det som kunstens oppgave å redusere omverdenens kompleksitet.
Ayedin Ronaghis metodiskt uppknutna och transformerade mattor på Eskilstuna Konstmuseum vibrerar av tystnad och undertryckta konflikter.
Hans Ragnar Mathisens motstandskartografi på Oslo Kunstforening vitner om den knallharde kampen for å bevare samisk kultur og identitet.
Agder fengsel huser Norges første kunstakademi for innsatte – et treårig kunstprosjekt i regi av KORO.
Se Ane Hjort Guttu, Johanna Gustafsson Fürst, Lilibeth Cuenca Rasmussen og moderator Andreas Breivik i samtale om kunstutdanningen i dagens utgave av Kunstkritikk Live.
Fremtidens museumsautoritet består i at kunne forklare, hvorfor man er i tvivl. Debatten om Kirchner og Nolde på Statens Museum for Kunst viser hvorfor.
Statens Museum for Kunst sætter sejl i dekolonialiseringens navn med en udstilling om Emil Nolde og Ernst Ludwig Kirchner, der er lige så nænsom og kritisk, som kataloget er problematisk.
I Kemang Wa Lehuleres utställning på Göteborgs Konsthall blir en dekonstruerad skolmiljö platsen för en uppgörelse med Sydafrikas våldsamma historia.
Arthur Jafas udstilling på Louisiana er en ekvilibristisk historielektion i sort amerikansk kultur. Den giver den danske racisme et kærkomment nyrehug.
Bølgene i Kinga Bartis’ maleri Egg timer bølger ikke forgjeves.
Om nogle af de netværk, der findes i Charlotte Johannessons praksis, og hvorfor det er så vigtigt at spinde og væve fortiden ind i fremtiden.
For å si det med vidd: Romantikeren i meg har aldri sett en mer realistisk visjon av Rondane enn Harald Sohlbergs.
Eddie Figges målningar från São Paulobiennalen 1989 borde ingå i skolundervisningen som bevis på att vi har haft besök från en fjärran civilisation.
Hvad det betød, da Cecilia Bjartmar Hylta overførte onani som en handling til en stor vibrerende dildovæg. Og om hvorfor vi føler os skidt tilpas, når vi laver kunst.
Elise Macmillans Good Speaker rekonstruerer en radioreklame slik hun opplevde den under en biltur i sin tidlige ungdom.
Kunstkritikk støttes av
