Skingrade för vinden
Presentationen av Valand-HDKs masterstudenter är en lågmäld och lite vemodig påminnelse om samtidskonstens allt svagare förankring i offentligheten.
Kritikk
Vil velte småkongene
Death to the Curator på Kunsthall Oslo argumenterer for at makten i kunstfeltet burde fordeles på flere hender.
Alt, vi kan æde og forbruge
Laure Prouvost har dækket et lystfuldt tagselvbord med sensuel eskapisme, hviskende røverhistorier og varm the i skyerne.
De spil, vi spiller
En udstilling på Museet for Samtidskunst forener kunstens og spillenes verden uden at fremhæve den ene frem for den anden.
Vits på vits
Tegneklubbens vaktsomme satire virker skreddersydd for det offentlige rom. Det må være lov å ønske seg noe mer utfordrende.
Sneglens logik
Tomomi Yamakawas ’gruppeudstilling’ er en nænsom genfortryllelse af naturligt og industrielt design gennem små skrøbelige indgreb.
Livets goda
Leo Parks stiliserade kroppar låter oss ana något nytt och främmande i gränslandet mellan måleri och teknologi, myt och historia.
Den som har begge beina på jorda står stille
Masterutstillingen til Kunsthøgskolen i Bergen utspiller seg i spennet mellom fiksjonens generative kraft og virkelighetens nødvendighet.
Upplöst självbiografi
Fatima Moallims utställning i barndomsstaden Växjö ger oss anledning att reflektera över samtidens begär efter identitet och olikhet.
Skål for de bløde kroppe
Identitetspolitikken er forvist til boghandlen, mens taktilitet og analogt håndværk blomstrer på afgangsudstillingen fra Det Kgl. Danske Kunstakademi.
Angela Davis lever
Når Nitja senter for samtidskunst velger å sentrere åpningsutstillingen sin rundt et av Black Lives Matter-bevegelsens ikoner, er det et grep som forplikter.
Rop och svar
I Kemang Wa Lehuleres utställning på Göteborgs Konsthall blir en dekonstruerad skolmiljö platsen för en uppgörelse med Sydafrikas våldsamma historia.
