Varje löv är ett öga på Göteborgs konsthall gör kolonialismen poetisk och kännbar.
Vilka var de mest minnesvärda konstupplevelserna under 2019? Idag svarar Oscar Svanelid som är kritiker, konstvetare och medarbetare i Kunstkritikk.
I Per Svenssons utställning på Röda Sten blir alkemin en delvis ofullbordad modell för att tänka konsten i relation till livet, döden och friheten.
En europeisk public service-kanal från 1980-talet dammas av i ett verk som Statens Konstråd hoppas ska bidra till att förnya den offentliga konsten.
Lunds konsthalls utställning om Chiles närhistoria fungerar bäst när den upprättar en kritisk distans till sitt politiskt och känslomässigt laddade ämne.
På Göteborgs konsthall reflekterar den marockansk-franske konstnären Mounir Fatmi över religionens plats i dagens teknologiska samhälle.
Den Kairo-baserade surrealistgruppen Art et Liberté ville åstadkomma en perverterad kosmopolitism där det omedvetna spelas ut mot tidlösa och drömska horisonter.
Vad betyder det att tänka samhället estetiskt? En utställning med Camilla Løw och den tysk-svenske konkretisten Gert Marcus ger oss möjlighet att reflektera över den frågan.
Den sydamerikanska konkretism som nu ställs ut på Moderna Museet visar hur formella experiment, utopiska idéer och samhällsliv kan samverka i konsten på oväntade sätt.
Johanna Gustafsson Fürsts utställning på Accelerator är en ögonöppnande gestaltning av det kulturella folkmordet på en svensk minoritet i Tornedalen.
Människans ständiga dröm om verklighetsflykt får en gripande gestaltning i Den fysiska världen fanns fortfarande där på Konsthall C i Stockholm.
Veven av global flyt og forvikling som A beast, a god, and a line på Kunsthall Trondheim beskriver, utelater utstillingens umiddelbare kontekst.
Mens global politikk balanserer på en knivsegg flere steder i verden, synes den internasjonale kunstscenen denne våren å være opptatt av globalisme og transgeografisk dialog.
Kunstkritikk støttes av
