Den 34:e upplagan är en parad av monstruösa och gränsöverskridande kroppar.
Leonilsons upproriska queerkonst utmanar bilden av det sorglösa brasilianska 1980-talet.
Det första kapitlet av Göteborgsbiennalen firar stadens 400-årsdag med ett danskt spökskepp och humoristisk dekolonial propaganda.
Olof Marsjas utställning på Nevven i Göteborg är en djärv mix av nyandlighet, samiskt konsthantverk och fejkade märkeskläder.
Presentationen av Valand-HDKs masterstudenter är en lågmäld och lite vemodig påminnelse om samtidskonstens allt svagare förankring i offentligheten.
Varje löv är ett öga på Göteborgs konsthall gör kolonialismen poetisk och kännbar.
Vilka var de mest minnesvärda konstupplevelserna under 2019? Idag svarar Oscar Svanelid som är kritiker, konstvetare och medarbetare i Kunstkritikk.
I Per Svenssons utställning på Röda Sten blir alkemin en delvis ofullbordad modell för att tänka konsten i relation till livet, döden och friheten.
En europeisk public service-kanal från 1980-talet dammas av i ett verk som Statens Konstråd hoppas ska bidra till att förnya den offentliga konsten.
Lunds konsthalls utställning om Chiles närhistoria fungerar bäst när den upprättar en kritisk distans till sitt politiskt och känslomässigt laddade ämne.
På Göteborgs konsthall reflekterar den marockansk-franske konstnären Mounir Fatmi över religionens plats i dagens teknologiska samhälle.
Den Kairo-baserade surrealistgruppen Art et Liberté ville åstadkomma en perverterad kosmopolitism där det omedvetna spelas ut mot tidlösa och drömska horisonter.
Dette var årets tre største utstillingsopplevelser for kunstner og kurator Stian Hansen.
Nostalgi, pop og englevinger. Kunstner Esben Weile Kjær udpeger kunsten, som 2022 skal huskes for.
Läckert franskt ögongodis, tysk gigantomani och ett oväntat hemma hos-besök samsas i konstkritikern Clemens Poellingers julkalenderlucka.
Kunsthistoriker og en av Kunstkritikks faste bidragsytere Jakob Myklebust Huus presenterer tre utstillinger som begeistret ham i 2022.
Kunstkritikk støttes av
