Varje löv är ett öga på Göteborgs konsthall gör kolonialismen poetisk och kännbar.
Vilka var de mest minnesvärda konstupplevelserna under 2019? Idag svarar Oscar Svanelid som är kritiker, konstvetare och medarbetare i Kunstkritikk.
I Per Svenssons utställning på Röda Sten blir alkemin en delvis ofullbordad modell för att tänka konsten i relation till livet, döden och friheten.
En europeisk public service-kanal från 1980-talet dammas av i ett verk som Statens Konstråd hoppas ska bidra till att förnya den offentliga konsten.
Lunds konsthalls utställning om Chiles närhistoria fungerar bäst när den upprättar en kritisk distans till sitt politiskt och känslomässigt laddade ämne.
På Göteborgs konsthall reflekterar den marockansk-franske konstnären Mounir Fatmi över religionens plats i dagens teknologiska samhälle.
Den Kairo-baserade surrealistgruppen Art et Liberté ville åstadkomma en perverterad kosmopolitism där det omedvetna spelas ut mot tidlösa och drömska horisonter.
Vad betyder det att tänka samhället estetiskt? En utställning med Camilla Løw och den tysk-svenske konkretisten Gert Marcus ger oss möjlighet att reflektera över den frågan.
Den sydamerikanska konkretism som nu ställs ut på Moderna Museet visar hur formella experiment, utopiska idéer och samhällsliv kan samverka i konsten på oväntade sätt.
Når kunsten løsrives fra sitt meningsdannende samfunnsoppdrag, blir viktigste anliggende å holde den fysisk skadesløs.
Hans Anderssons färgrika collage på Anna Bohman Gallery ser först beskedliga ut, men efter ett tag öppnas en obestämd tidsrymd i själva seendet.
Tyrkiske myndigheter ber Oslo kommune fjerne offentlig verk av kunstneren Gelawesh Waledkhani.
Santiago Mostyns utställning på Andréhn-Schiptjenko är ett sammansatt rumsligt montage som låter oss ana konturerna av en ännu oformulerad svart subjektivitet.
Kunstkritikk støttes av
