Snuskigt på Göteborgs konsthall.
Göteborgs konstmuseum uppdaterar sin internationella profil med den sydkoreanska tungviktaren Lee Bul. Det blir för mycket spektakel och för lite substans.
Mark Frygells utställning på Galleri Thomassen tycks skildra vardagen på en främmande planet.
Den 34:e upplagan är en parad av monstruösa och gränsöverskridande kroppar.
Leonilsons upproriska queerkonst utmanar bilden av det sorglösa brasilianska 1980-talet.
Det första kapitlet av Göteborgsbiennalen firar stadens 400-årsdag med ett danskt spökskepp och humoristisk dekolonial propaganda.
Olof Marsjas utställning på Nevven i Göteborg är en djärv mix av nyandlighet, samiskt konsthantverk och fejkade märkeskläder.
Presentationen av Valand-HDKs masterstudenter är en lågmäld och lite vemodig påminnelse om samtidskonstens allt svagare förankring i offentligheten.
Varje löv är ett öga på Göteborgs konsthall gör kolonialismen poetisk och kännbar.
Vilka var de mest minnesvärda konstupplevelserna under 2019? Idag svarar Oscar Svanelid som är kritiker, konstvetare och medarbetare i Kunstkritikk.
I Per Svenssons utställning på Röda Sten blir alkemin en delvis ofullbordad modell för att tänka konsten i relation till livet, döden och friheten.
En europeisk public service-kanal från 1980-talet dammas av i ett verk som Statens Konstråd hoppas ska bidra till att förnya den offentliga konsten.
Vilka av årets utställningar spelade på Christine Antayas känslosträngar?
Ingen kurator. Ikke engang en udvælgelseskomité. Hvad sker der med Documenta? Er det tid til at begynde forfra – eller er enden nær?
Hvilke udstillinger i Norden var årets bedste? Kunstner Uffe Isolotto giver sit bud.
– Jag fanns inte. Kristina Eriksson om sorgen, eländet och varför hon slutat måla. Om att växa upp i ett konstnärshem, men ändå vara fri från andras förväntningar.
Kunstkritikk støttes av
