Tori Wrånes, Klara Kristalova och Benjamin Orlow ställer ut tillsammans i Venedig 2026.
Elina Merenmies utställning i Åbo tar med ett vågat grepp fasta på hennes ortodoxa kristna tro.
Kohtas utställning Social Form handlar om möten mellan människor – men dialogen mellan verken uteblir.
Ulla Wiggens retrospektiv på EMMA i Esbo visar på en unik förmåga att tränga in under ytan på det ordinära.
Joel Slottes vemodiga skildringar av lågkonjunkturens barn har blivit närmast ett fenomen i Finland.
Finska Serlachius tar ut svängarna.
Tschabalala Selfs hyllning till hemkvarteren i Harlem visas på EMMA i Esbo.
Nina Beiers utställning på Kiasma grumlar betraktarens samvete med obekväma tankar.
Edith Hammar tar oss till 1950-talets queera Helsingfors.
Ryoji Ikedas utställning i Helsingfors är perfekt utförd känslomässig manipulation.
Tre utställningar i Helsingfors vittnar om att traditionen fortfarande väger tungt i den finska fotokonsten, trots en sprallig och publikfriande attityd hos de unga.
Målare, tecknare, museichef, tänkare… Den rumänske renässansmannen Horia Bernea visas i en förtätad och drömsk retrospektiv på Kohta i Helsingfors.
Der er for tiden flere halvakvatiske krybdyr i København. De fortæller om attituder og mumificering. Og om hvad en udstilling muligvis er.
Mickael Marmans energibomber fisker oss opp fra doomscrollingens avgrunn.
Frederik Næblerøds ønske om at dominere hele Arken fylder lige så meget som de alt for mange værker. Det fører ikke noget godt med sig.
Vad händer när kroppen faller samman? Goldin+Senneby är kända för sina konceptuella kurragömmalekar. Nu har de gjort sin mest personliga utställning hittills.
Kunstkritikk støttes av
