Elina Merenmies utställning i Åbo tar med ett vågat grepp fasta på hennes ortodoxa kristna tro.
Kohtas utställning Social Form handlar om möten mellan människor – men dialogen mellan verken uteblir.
Ulla Wiggens retrospektiv på EMMA i Esbo visar på en unik förmåga att tränga in under ytan på det ordinära.
Joel Slottes vemodiga skildringar av lågkonjunkturens barn har blivit närmast ett fenomen i Finland.
Finska Serlachius tar ut svängarna.
Tschabalala Selfs utställning på EMMA i finska Esbo är en hyllning till hennes hemkvarter i Harlem.
Nina Beiers utställning på Kiasma grumlar betraktarens samvete med obekväma tankar.
Edith Hammar tar oss till 1950-talets queera Helsingfors.
Ryoji Ikedas utställning i Helsingfors är perfekt utförd känslomässig manipulation.
Tre utställningar i Helsingfors vittnar om att traditionen fortfarande väger tungt i den finska fotokonsten, trots en sprallig och publikfriande attityd hos de unga.
Målare, tecknare, museichef, tänkare… Den rumänske renässansmannen Horia Bernea visas i en förtätad och drömsk retrospektiv på Kohta i Helsingfors.
Andra upplagan av Helsingforsbiennalen drunknar i mysticism och vidskepelse.
I Bjarne Melgaard og Bjørn Kristian Hilbergs utstilling er hemningsløst forbruk en måte å konstant gjenoppfinne seg selv på.
Et blåt væsen med hængeører og røde øjne forførte Kunstkritikks Helle Fagralid.
Albert Oehlen havde tidligt fingrene i en computer. Det førte til en gentænkning af maleriet og af selve ideen om kunst. Han er en fin rollemodel for AI-generationen.
Curatorn Louise Wolthers om årets mest spännande utställningar i Sverige och Danmark.
Kunstkritikk støttes av
