Frans Josef Petersson är sedan 2014 svensk redaktör för Kunstkritikk. Han är född 1977, boende i Stockholm och mångårig medarbetare på Aftonbladets Kultursida.
Kan Jarl Ingvarsson frälsa oss från senkapitalismens pandemiska trötthetssamhälle?
Har kvinnliga konstnärer någonsin varit lika framträdande som i Sverige våren 2020?
Vilka var årets mest minnesvärda böcker, verk och utställningar? Frans Josef Petersson är redaktör för Kunstkritikk i Sverige.
Iris Smeds utställning på Bonniers konsthall är en exorcism av den nyliberala undantagsmänniskan.
Anders Widoffs två utställningar i Stockholm visar att det finns alternativ till den magistrala konsten.
Författare som Ursula Le Guin, Valerie Solanas och den danska poeten Inger Christensen sätter tonen för en ovanligt lovande svensk konsthöst.
Frank Bowlings retrospektiv på Tate Britain tvingar oss att tänka om relationen mellan form och politik, måleri och historia.
Norrköpings Konstmuseums utställning är en forskningsinsats som ger oss en fördjupad, mer nyanserad och levande förståelse av det moderna måleriet.
Från en endagsutställning i Skåne till en nordisk biennal i Örebro och en Guldlejonbelönad filmare i Stockholm. Den svenska konstsommaren har börjat.
Vad kan hennes militanta uppriktighetspolitik lära oss idag?
Trots att Curt Asker var lika nyskapande som de kanoniserade Land art-konstnärerna är hans plats i konsthistorien fortfarande en öppen fråga.
Den svenska vårsäsongen domineras av några av Norges mest uppmärksammade konstnärer. Och på Nationalmuseum återskapas den danska guldåldern.
Direktør ved Stavanger kunstmuseum, Hanne Beate Ueland, mener det lages påfallende lite kunst om olje. Et nystartet prosjekt skal bøte på dette.
I C.M. Lundbergs nya måleri blir det lilla samhället Karbenning i Västmanland spelplats för vardagliga scener med stark personlig och politisk laddning.
«Jeg ble kalt kulturfiende – bulldozer», sa arkitekten bak Y-blokka, Erling Viksjø, til Dagbladet i juli 1970. Femti år senere står hans egen bygning for tur.
Improvisationerne i Ingrid Berven og Cecilie Løveids installation på Lydgalleriet i Bergen vækker minder om en tid da litteraturfestivalen var et rum hvor noget blev til, ikke kun præsenteret.
Kunstkritikk støttes av
