Alla tiders julkalender

Dyk ner i Kunstkritikks julkalender från 2011 till idag.

Kunstkritikks julkalender startade 2011. Samma år som tidningen gick från att vara en norsk (sedan 2003) till en nordisk angelägenhet, och huvudkontoret i Oslo utvidgades med redaktioner i Stockholm och Köpenhamn. Genom alla år har de medverkande varit Kunstkritikks redaktörer och skribenter tillsammans med inbjudna gäster: konstnärer, curatorer, kritiker, museidirektörer, gallerister och andra aktörer från det nordiska konstfältet. 

Under de första åren var uppgiften mer omfattande, och bidragen inkluderade även årets böcker och performances. Vi tillät även utställningar utanför Norden. Men allt eftersom gled Umeå, Bergen och Aarhus i bakgrunden till fördel för Paris, Venedig och Berlin, och sedan 2020 har vi därför fokuserat på Kunstkritikks huvuddakliga verksamhetsområde: årets bästa utställningar i Norden. 

Varje år glädjer sig redaktionen åt att ta del av julegästernas val. Ofta lär vi oss något nytt, om en ny utställningsplats, om andra sätt att tala om konst på, eller om konstnärer som vi ska hålla ögonen på. Julkalendern hör till Kunstkritikks mest lästa artiklar, och redaktionens julhumör stiger alltid när vi märker hur dedikerat de medverkande tagit sig an uppgiften. Det skrivs personligt och från överraskande vinklar. Några bidrag är regelrätta minikritiker, andra kulturpolitiska kommentarer. En del närmar sig dagboksanteckningar om en utställning som har varit särskilt betydelsefull under året. 

Nedanför kan man dyka ner i julkalendern från alla år. Det bjuder på många roliga återbesök: 2010-talets nyamaterialism eller den käcka postinternet-konsten. Och så påminns man om en tid då många knappt kunde namnge en konstnär med samisk eller grönländsk bakgrund. Tillsammans tecknar bidragen en bild av de människor och den konst som i dag utgör den nordiska konstscenen. God läsning!

A

Pernille Albrethsen (2011, 2012201320142015201620172018, 20192020202120222023), Kristoffer Akselbo (2023), Bianca D’Alessandro (2015), Milou Allerholm (2022), Christine Antaya (20172018, 201920212023), Peter Amdam (2011), Sara Arrhenius (2015)

Valerie Kyeyune Backström (2021), Diana Baldon (2011), Eric Baudelaire (2012), Nina Beier (2013), Beata Berggren (2014), Daniel Birnbaum (2016), Johannes Björk (2018), Mikkel Bogh (2015), Julia Bondesson (2017), Milena Bonifacini (2018), Maria Bordorff (2016, 20172018), Yvette Brackman (2022), Andreas Breivik (2020), Miriam Bäckström (2021)

Claus Carstensen (2011), Antonio Cataldo (2017), C. Grace Chang (2022), Nivi Christensen (2022), Susanne Christensen (20192023), Helga Just Christoffersen (2013)

«Blev så glad i själen av den,» skrev curatorn Alida Ivanov 2017 om Moderna Museets utställning med Marie-Louise Ekman. Produktionsbild från Ekmans film Barnförbjudet (Svenska Filminstitutet), 1979. Foto: Carl Johan De Geer/Svenska Filminstitutets bildarkiv.

D

Rhea Dall (2012), Mads Damsbo (2020), Victoria Durnak (2022)

E

Mia Edelgart (2019), Anders Eiebakke (2020), Helena Lund Ek (2018), Jonas Ekeberg (20112012201520162018), Jesper Strömbäck Eklund(2023), Mariann Enge (201220152020202120222023), Marte Eknæs (2011), Power Ekroth (20112013), Jonatan Habib Engqvist (2018), Birgitte Kirkhoff Eriksen (2014), Sara Ekholm Eriksson (2023)

F

Jacob Fabricius (2018), FCNN (2020), Lars Mørch Finborud (2013), Ulrikka Flink (2016), Jan Freuchen (2013), Nanna Friis (2020, 2021,2022), FOS (2012), Johanna Gustafsson Fürst (2016)

G

Stian Gabrielsen (2012201320142016201720192020202120222023), Dora García (2019), Katya García-Antón (20142022), Ida Lykken Ghosh (2021), Marija Griniuk (2023), Martin Grennberger (2015), Jonas (J) Magnussonoch Cecilia Grönberg (2012), Marianne Grønnow (2016), Martin Gustavsson (2020), Ane Hjort Guttu (2021)

H

Asrin Haidari (2021), Nora Arrhenius Hagdahl (2023), Ingrid Halland (2018), Tore Hallas (2023), Erlend Hammer (2011), Stian Hansen (2022), Stine Lundberg Hansen (2021), Geir Haraldseth (2011), Tiril Hasselknippe (2015), Stine Hebert (2015), Marianne Heier (2018), Hannah Heilmann (2014), Henriette Heise (2014), Fatima Hellberg (2019), Simen Joachim Helsvig (20142018), Hesselholdt & Mejlvang (2020), Stefanie Hessler (2014), Karin Hindsbo (2013), Geir Tore Holm (2019), Helena Holmberg (2016), Karl Holmqvist (2011), Jakob Myklebust Huus (2022), Susanne Hætta (2021), Stina Högkvist (2013), Milena Høgsberg (2016), Stine Høholt (2017), Janus Høm (2016)

Maria Bordorff blev vild med Sandra Mujingas «wearable sculptures», då hon såg dem på Tranen i Hellerup: «På én gang livagtige skulpturkrigervæsner og slappe, posede klædestykker som i grunden ikke er særlig wearable, med mindre man er ualmindeligt langlemmet». Installationsvy, Sandra Mujinga, Calluses, Tranen, Hellerup, 2018. Foto: Jan Søndergaard.

I

Uffe Isolotto (2023), Alida Ivanov (2017)

J

Louise Jacobs (2023), Toril Johannesson (2013), Hanna Johansson (2023), Nicholas John Jones (2019), Nora Joung (20162019), Kristoffer Jul-Larsen (2018)

K

Anders Karlin (2014), Anne Szefer Karlsen (2011), Jeff Kinkle (2015), Melanie Kitti (2022), Esben Weile Kjær (2022), Adam Kleinman (2023), Jakob Kolding (2019), Viktor Kopp (2023), Helen Korpak (2021), Daisuke Kosugi (2016), Ferdinand Ahm Krag (2011), Ingvild Krogvig (201120122014), Anders Kreuger (2022), Mathias Kryger (2014, 2015, 2016)

L

Runo Lagomarsino (20112022), Lars-Erik Hjertström Lappalainen (2016201820202022), Lilith Performance Studio (2019), Maria Lind (2013), Pernille Mercury Lindstad (2020), Stense Andrea Lind-Valdan (20212023), Sissel Lillebostad (2019), Jacob Lillemose (2011, 2012, 2013), Jacob Lund (2018), Marie Lund (2016), Karl Lydén (20122013), Toke Lykkeberg (20142015)

M

Eva Mág (2018), Kristian Vistrup Madsen (20182019), Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg (2012), Afrang Nordlöf Malekian (2022), Andreas Mangione (2015), Eliyah Mesayer (2023), Thomas Millroth (2014), Fafaya Mogensen (2021), Maria Moseng (2013), Tuva Mossin (2021), Jette Hye Jin Mortensen (2013), Hanne Mugaas (2014), Marita Muukkonen (2012), Simon Dybbroe Møller (2019)

N

Joar Nango (2017), Anne Hilde Neset (2017), Terje Nicolaisen (2014), Bo Nilsson (2023), Nicholas Norton (20172023), Rolf Nowotny (2013)

O

Natalie Hope O’Donnell (2015), Sanne Kofod Olsen (2017), Arne Skaug Olsen (2011), Olof Olsson (2022), Tommy Olsson (2011), Kirsten Ortwed (2023)

P

Henrik Pask (2012), Linn Pedersen (2018), Synnøve Persen (2020), Frans Josef Petersson (20122013201420162017, 2019, 2020, 2021, 20222023), Susanna Pettersson (2018), Clemens Poellinger (2022), Lea Porsager  (2011), Elef Prestsæter (2016), Jón Proppé (2012)

R

Tal R (2020), Matthew Rana (2014), Lilibeth Cuenca Rasmussen (2021), Hans Hamid Rasmussen (2022); Sinziana Ravini (2017), Torben Ribe (2015), Theodor Ringborg (2020), Amitai Romm (2017), Esperanza Rosales (2012), Kjetil Røed (2011)

«Vi ser ut til å være avhengig av internasjonale kuratorer for å gi den samiske kunsten en mer sentral plass i norske kunstoffentligheten», skrev Kunstkritikks dåvarandechefredaktör Jonas Ekeberg om Katya García-Antón och Antonio Cataldos utställning Let the River Flow på OCA, Oslo, 2018. Synnøve Persen, Sameland for samene, silketryk, 1977.

S

Fia-Stina Sandlund (2013), Frida Sandström (20142015), Lap See-Lam (2020), Lina Selander (2019), Linnéa Sjöberg (2017), John Skoog (2022), Kristian Skylstad (2014), Iris Smeds (2020), Petter Snare (2017)South into North (2019), Mike Sperlinger (2013), Charlotte Sprogøe (2020), Ulrika Stahre (2019), Simon Starling (2021), Robert Stasinski (2017), Jon-Ove Steihaug (2018), Louise Steiwer (201720182019, 202020212023), Patrik Steorn (2021), Mats Stjernstedt (2016), Marthe Elise Stramrud (2017), Morten Stræde (2014)Superflex (2017), Oscar Svanelid (2019), Astrid Svangren (2016), Fredrik Svensk (2011201220162018), Eirik Sæther (2015), Jeanette Sætre (2012), Thorbjørn Sørensen (2012), SQ (2016),

T

Lisa Tan (2015), Vibeke Tandberg (2015), Leif Magne Tangen (2020), André Tehrani (2019), Maria Kjær Themsen (201120122013, 2014, 2015), Rebecka Thor (20122013), Michael Thouber (2016), Tilpo (2021), Marianne Torp (2011), Elena Tzotzi (2013)

U

Jeppe Ugelvig (2017), Ahmed Umar (2023)

V

Elin Már Øyen Vister (2018), Anna van der Vliet (2015)

W

Agatha Wara (2015), Johanne Nordy Wernø (2017), Kim West (2011, 2012, 2013), Synnøve G. Wetten (2012), Cecilia Widenheim (2017), Axel Wieder (2014), Josefine Wikström (20152016), Mette Woller (2018)

Y

Sara R. Yazdani (2015)

Z

Ashik Zaman (2020), Eirik Zeiner-Henriksen (2021), Claudine Zia (2022)

Ø

Gitte Ørskou (2019), Cecilie Høgsbro Østergaard (201220132014)

Å

Dorthe Aagesen (2019), Ragnhild Aamås (2020), Knut Åsdam (2021)

«En bizar thriller mellem østlig, kommunistisk propaganda og en vestlig, kapitalistisk forbrugerklaustrofobi,» skrev kritikern Maria Kjær Themsen 2013 om Liina Sibbs helaftonsföreställning på Lilith Performance Studio, där publiken deltog i handlingen. Liina Siib, Mass Line, Lilith Performance Studio, Malmö.