14 december

Årets mest uppslukande utställningar enligt Hanna Johansson, konstredaktör på Svenska Dagbladet.

Sixten Sandra Österberg, Time of Nothingness: Everything Happens, 200 x 160 cm, olja på duk, 2023.

Sixten Sandra Österberg, Time of Nothingness: Everything Happens, Andréhn-Schiptjenko, Stockholm

En detalj i utkanten av en av Sixten Sandra Österbergs målningar på Andréhn-Schiptjenko i våras gjorde mig alldeles vild – ett abstrakt och rörigt fält – jag hade kunnat titta på det i timmar. Men även den realistiska tekniken var fascinerande. Hur hon målat kanterna och maskorna i en mesh-top, eller hur en bröstvårta plattats till av materialet, på ett sätt som påminner om det liksom blanka, precisa, nästan kusliga hos en del av nysaklighetens konstnärer, men med en omisskännlig, vibrerande puls. Det var helt uppslukande, helt fenomenalt.

Jordan Strafer, Loophole, stillbild, 2023.

Jordan Strafer, Loophole, Index, Stockholm

Jordan Strafers videoinstallation LOOPHOLE (2023) tar sin utgångspunkt i rättegången mot John F. Kennedys systerson William efter att han 1991 anklagats för att ha våldtagit 29-åriga Patricia Bowman. Om sanningen ska fram är den mer intressant som en uppsättning estetiska referenser och vibes – 80- och 90-talets erotiska thrillers, kändiskultur, rättegångs-tv, tidens och mediernas kallsinnigt lystna förvandling av fruktansvärda brott till lättsmält underhållning – än som film, men det har stannat hos mig på grund av den gynnsamt uncanny blandningen av produktionsvärde och amatörmässighet, och för dess märklighet.

Lisa Tan, Waiting Room Series, detalj, 2019/2023. Installationsvy från Accelerator. Stockholm.

Lisa Tan, Dodge and/or Burn, Accelerator, Stockholm

Första gången jag såg Lisa Tans verk, på Galleri Riis 2015, fick jag en underlig känsla av att hennes visuella språk följde med mig ut ur utställningsrummet. En vecka efter att ha besökt Dodge and/or Burn fann jag mig av en slump på en psykologmottagning där jag genast kände igen två motiv från hennes Waiting Room Series (2019/2023); nu var det fullbordat, även om jag var förföljaren, inte tvärtom. Medan utställningens intelligens och humor var uppenbar från början gjorde dess känslighet störst intryck på mig – upplevelsen av att tillvaron samtidigt är mycket banal, fruktansvärd, och full av skönhet.

Hanna Johansson är författare, kritiker och konstredaktör på Svenska Dagbladet. Hennes debutroman Antiken (2020) utkommer nästa år i engelsk översättning av Kira Josefsson på förlaget Catapult. 

Se de andra bidragen i Kunstkritikks julkalender här.