Förra veckan kom beskedet att sommarens invigningsupplaga av Helsingforsbiennalen inte kommer att öppnas på utsatt tid den 6 juni. Coronavirusets orsakade undantagsomständigheter har gjort att produktionen och installationen av 40 konstnärers verk ute på ön Skanslandet vid inloppet till staden inte kan realiseras såsom planerat. Förskjutningen kommer inte som en överraskning, men gör att biennalens tema kring ömsesidigt beroende och hållbar utveckling – och dess direkta hänvisningar till globala kriser – framstår som ett föregripande scenario.
Biennalen har under de senaste två åren planerats i regi av Helsingfors Konstmuseum HAM, som en del av Helsingfors stads strategi för havsnära verksamhet. 75 % av verken produceras för biennalen, och många kommer att ha Skanslandet som utgångspunkt. Det gäller den Paris-baserade japanske konstnären Tadashi Kawamatas (f. 1953) fyr som byggts av träbråte som samlats in på ön och är inspirerad av öns underjordiska nätverk av tunnlar, liksom den finska konstnären Jaakko Niemeläs (f. 1959) sex meter höga installation av byggnadsställningar som visar till vilken nivå havsytan skulle stiga om Grönlands norra istäcke smälter helt.
Andra verk i biennalen tycks bygga på mänsklig ur-existens och en relation till jorden som ett förkroppsligande av krisen. Den Berlin-baserade, finska konstnären Dafna Maimon (f. 1982) förvandlar en krutkällare till ett tarmsystem för en installation om den vilsegångna moderna människan, medan finsk-samiska Outi Pieski (f. 1973) och Birit & Katja Haarlas (f. 2000) första gemensamma verk kallar på hjälp från samiska jordgudinnor med dans och duodji. Det finns fortfarande förhoppningar om att Helsingforsbiennalen ska gå av stapeln senare i sommar, men under april kan det komma ett beslut om att den skjuts upp till sommaren 2021.
