Anti-biennalen i Bergen 2010
Antologien The Biennial Reader er et svar på ambisjonene om å etablere en biennale i Bergen. Det er blitt en imponerende «anti-biennale» – en kritisk gjennomgang av biennalen som fenomen.
Kritikk
Finmasket og velmodulert åpningsutstilling
Gruppeutstillingen I Must Say That At First It Was Difficult Work er finmasket og velmodulert, noe som lover svært godt for Oslos nye kunsthall.
Strenge strenger
Det er greit å spille gitar, men fy faen! Bjørn Fongaard brukte den til å lage rom av lyd ingen andre noen gang har nærmet seg.
Biennalen som bystrategi
Poznans strategiske ambisjon, som et potensielt sted for investering av global kapital, skygger for lyspunktene på Mediations biennale.
Videokunst par excellence
Michel Auders videokunst på Lunds Konsthall kan både gribes og ikke gribes – sådan som det er med den gode kunst, der rører ved selve billeddannelsens fundament.
Mellom perfekt plan og utilstrekkelig virkelighet
Fire måneder er gått siden det spektakulære visningsrommet 1857 åpnet. I sin andre utstilling retter galleristene blikket mot sitt eget galleri, som arkitektur, institusjon og som brikke i den hardhendte byutviklingen i Oslo.
Larsson papegoja – Broodthaers örn
Marcel Broodthaers öppnade vägen för installationskonsten. På Index i Stockholm presenterar Karl Larsson – i samspel med Broodthaers – en annan modell för konsten: poesin.
Brasilien–Tyskland !–?
Kan en papegøjes indtag af solsikkefrø afgøre udfaldet af en VM-finale i fodbold? Spørgsmålet behandles i Rivane Neuenschwanders udstilling på Malmö Konsthall.
Jeg er en skulptur, baby – du kan ta på meg hvis du vil
Jeg tviler på at Lutz-Rainer Müller og Stian Ådlandsvik har slått ut mellometasjen og latt taket falle ned over første etasje bare for å si oss noe om skulpturens plass ved overgangen til et nytt tiår – selv om de jo faktiskt gjør også det.
Alla dessa kärleksfullt odlade grupputställningar
Öppningsutställningen på Marabouparken ser ut som den ska och väntar bara på att besökaren ska träda in och ta sig an rollen som huvudperson. Men sedan händer just ingenting.
En färdigförpackad gest inlemmad i konstinstitutionens logik
Jag har inte blivit så uttråkad av en konstutställning sedan jag såg den franske konstnären Arman på Centre Georges Pompidou på mitten av 1980-talet.
Fotografiske klisjéer
Hedevig Anker er blant de få som arbeider med fotografiske problemstillinger innenfor et piktorialistisk formpråk i dag. Men klarer hun å fylle det dekorative rommet med mening?
