Ny värld, nytt språk
Under September Sessions visade Stockholms konstscen upp sig från sin bästa sida.
Under September Sessions visade Stockholms konstscen upp sig från sin bästa sida.
Victoria Verseaus långfilmsdebut berättar om transition, vänskap, förlust och längtan.
Musée de l’Orangerie i Paris undersöker det suddiga som ett uttryck för motstånd, sorg och visuell fantasi.
Kulturhuset i Stockholm vänder på hierarkierna och blandar 1700-talsbroderier med samtida textilkonst.
Skirt och vackert när Esse-Li Esselius experimentella polaroider från 1970-talet visas för första gången.
Den samiska konstinstitutionen Verddes utställning på Skansen är ett glatt och ilsket: «varför inte!?»
Skulpturprojekte Stockholm är den sympatiska DIY-versionen av den tyska kolossen.
Konstfacks masterstudenter har valt bort stöket på skolan för Färgfabrikens gnistrande ljusa takvåning. Det är proffsigt och elegant men inte så utmanande.
Likt en viss annan teosofisk konstnär så fick hennes verk inte visas förrän långt efter hennes död.
Hennes selfie-gobelänger är rätt kul trots allt.
Anna Odells nya verk utgår från när hon som ung hade en relation med sin vårdare och blev gravid, men den häpnadsväckande berättelsen är inte verkets kärna.
En fot i 1500-talets Augsburg, en annan i forntida Egypten och en tredje i samtiden. Thomas Temptes livsverk är ett försvar för det praktiska intellektet.
Monir Shahroudy Farmanfarmaian utställning på Moderna museet förför ögat men håller tanken på halster.
Mens etablerte oslogallerier kaster inn håndkleet, rykker det kunstnerdrevne feltet stadig tettere på markedet.
Chloe Elgies utstilling i skogen i Nittedal ser ut som sporene etter noen som har trukket seg tilbake for «å finne ut av ting».
Emma Rosenzweigs kortfilm Hole er en elegant feberdrøm om livskriser og patriarkalsk angst, men også tæmmet af sit eget filmhistoriske blik.