Frans Josef Petersson är sedan 2014 svensk redaktör för Kunstkritikk. Han är född 1977, boende i Stockholm och mångårig medarbetare på Aftonbladets Kultursida.
Kent Lindfors radikala brobygge mellan Göteborgs hamnarbetarmiljö och den spanska motreformationens kultursfär placerar sig i den stora traditionen av europeiskt måleri.
Berlinbiennalen hoppas att den digitala kapitalismen ska rädda oss undan samtidskonstens historiska utmattning. Resultat: formalism och politisk förlamning.
Kritiska perspektiv på migration och geografi är återkommande teman i sommarens utställningar i Sverige.
De intressanta institutionerna har flytt Stockholm Art Week, och lämnat initiativet åt konservativa och populistiska aktörer som förväxlar konsten med ett PR-jippo.
Painting 2.0 i München vill öppna måleriet för nya teknologiska och politiska erfarenheter, men fastnar bitvis i tidigare generationers teoretiska återvändsgränder.
En översikt över Moderna Museets förvärv av samtida konst från 2000-talet.
Moderna Museet är beroende av donationer för att bygga vidare på samlingen bortom den västerländska standardberättelsen.
En återkoppling till 70-talets sociala engagemang sätter tonen under den svenska konstvåren, som även öppnar mot det utopiska och visionära.
Angreppet mot Lunds konsthall är ännu ett uttryck för att en oansvarig populism har slagit i rot i politiken.
– Vi behöver skapa gemensamma miljöer som kan härbärgera samhällets komplexitet, menar direktören för Statens konstråd Magdalena Malm om det nya projektet.
– Linjen är ett språk som de flesta förstår, säger Peder Alexis Olsson om sin diktsamling Tennis, som består av en tennisplan återgiven i skala 1:1. Release i Stockholm på lördag.
Den konstnärliga forskningen och resten av konstlivet har en viktig kritisk diskussion att föra. Det framgår av denna enkät om konstnärlig forskning i Norden.
Seth Price om tilfeldigheter, selvbiografi og å leve med spørsmålet.
På Podium kunne man denne helgen gjenoppleve en av det siste tiårets store kunsthappenings i Oslo.
Monir Shahroudy Farmanfarmaians labyrintiska verk förför ögat men håller tanken på halster.
Mens etablerte oslogallerier kaster inn håndkleet, rykker det kunstnerdrevne feltet stadig tettere på markedet.
