Curatorn C Grace Chang upptäckte den kinesisk-amerikanska konstnären Vincent Chongs arbeten på instagram. Att en konstnär använder sociala medier är inte så mycket att orda om. Ofta brukar bilderna framstå som «smakprov» på en konst som finns någon annanstans. Lite som när målningarna som såldes för rekordsummor på Christies samtidskonstauktion i New York häromveckan inte fysiskt var i rummet, utan bara visades upp på skärmar.
I Chongs utställning på Skånes konstförening grumlas dock idén om en dikotomi mellan det verkliga och digitala. Den visar prov på konstnärens analoga skicklighet, samtidigt som den understryker hur delningen av mobilbilder kan fungera som identitetsskapande och självförverkligande. Som titeln antyder är detta en utställning i form av en kärleksförklaring. Kärleken uttrycks genom representation: Chong målar porträtt på vänner ur hens «öst- och sydostasiatiska queer- och transgemenskap».
Hur Chong låter vänskapsband, kärleksliv, sociala medier och konst flyta samman är särskilt framträdande i titelverket, en utsökt handbunden bok i dragspelsformat som presenteras utsträckt på en lång plint. Förlagorna till de 88 akvarellerna är selfies tagna i badrumsspeglar och semi-pornografiska «thirst-traps». På ett uppslag ställs en bild av en glad ung kvinna på en strand, mot en man som står naken i ett hav av grönska. Verket understryker likheterna mellan en smartphone och en bok, den lilla skärmens potential till intimitet förstärks i de omsorgsfulla målningarna.
Huvuddelen av utställningen består av fem stora akrylmålningar på oblekt linneduk. Flera av dem påminner i form och innehåll om foton tagna med en mobilkamera, som Brian Lam Vu (2022), där en vän till konstnären sitter bredbent på en säng iklädd underkläder och en sele av röda rep. På konstnärens instagramkonto finns en länk till företaget som gjort selen, och detaljer om överkastets och gosedjurets proveniens.
Mer effektiv som porträtt är Portrait of Aki with Tobie (2020). En ung man med bar överkropp sitter på en säng med en svart labrador bredvid sig. Hans blick är lite frånvarande, han har en egen värld som vi inte får tillgång till. Utanför fönstret syns en stiliserad halvmåne, en detalj som påminner om barnboksillustrationer. Hans bröstkorg är märkt av ärren efter en mastektomi, en operation för att avlägsna bröstvävnad.
Författaren Sigrid Combüchen har sagt att tillvaron består till 70 procent av vemod, vilket kanske kan översättas till drömmar och längtan. I sina bästa stunder förkroppsligar utställningen denna längtan, inte som en knapphet utan en tillgång, ett tillstånd av vitalitet och sammanhang.
