Palais de Tokyo lyckas inte blåsa liv i den förr så heta romansen mellan amerikansk konst och fransk teori.
Kungliga konsthögskolans avgångsstudenter kämpar för konstens egenvärde.
David Hockneys retrospektiv är en oemotståndlig hyllning till konsten och livet.
Centre Pompidous jubileumsutställning påminner oss om vikten av en konst som ger sig hän åt eros.
Kan samtidskonsten botas med kollektiv psykoterapi? Palais de Tokyo tar institutionskritiken till en ny nivå.
Den norska konstnären Anna-Eva Bergmans stora retrospektiv i Paris liknar inget annat.
Europa rustar för krig, Paris för Olympiska spelen 2024. Cyprien Gaillard fångar det stupida och sublima i vår allt mer tragiska, komiska och obegripliga värld.
Lyonbiennalen är en välbekant mix av surrealism, välgjorda animationer och arkivfynd. Är en bekväm utsikt mot undergången allt konsten har att erbjuda?
– Jag är emot vertikalitet, säger den franska filosofen Catherine Malabou.
På Documenta 15 står nätverkandet i centrum.
Ulla Rosen Winbladh Culiolis märkliga alster visas för första gången någonsin i Paris.
En ny bok med hans samlade texter blundar för hans roll som förkämpe för en ohållbar blockbusterkultur.
Monir Shahroudy Farmanfarmaian utställning på Moderna museet förför ögat men håller tanken på halster.
Mens etablerte oslogallerier kaster inn håndkleet, rykker det kunstnerdrevne feltet stadig tettere på markedet.
Chloe Elgies utstilling i skogen i Nittedal ser ut som sporene etter noen som har trukket seg tilbake for «å finne ut av ting».
Emma Rosenzweigs kortfilm Hole er en elegant feberdrøm om livskriser og patriarkalsk angst, men også tæmmet af sit eget filmhistoriske blik.
