Även i omvälvande tider håller masterutställningen fast vid konsten som ett rum för frihet och utveckling.
Den långa Covid-dvalan kastar ett nytt ljus över inhemska konstnärer och lokala dialoger i Finland.
En ritualiserad relation till naturen utmärker den första upplagan av Helsingforsbiennalen som tar oss på en promenad över den gamla militärön Skanslandet.
– Detta handlar om så mycket mer än föremålen, menar konstnärerna Petra Laiti och Outi Pieski, som planerar en utställning om den historiska händelsen på Finlands Nationalmuseum i höst.
Efter att ha varit stängt i tre månader tar det finska konstlivet sina första stapplande steg in i sommaren.
Invigningsupplagan av den nya biennalen i Helsingfors senareläggs på grund av Covid-19.
Förhoppningen är att en exceptionell situation ger upphov till något nytt och oväntat.
Hållbarhet, ömsesidigt beroende och ekologi blir temat för första upplagan av Helsingforsbiennalen som går av stapeln nästa sommar.
I den arktiska konstdiskursen får det konsthistoriska begreppet ge vika för det antropologiska och politiska.
– Att vara konstnär kräver att du väljer konsten varje dag. Det säger Salla Tykkä, som är aktuell med en mitt-i-karriären-genomlysning på Wäinö Aaltonens Museum i Åbo.
Måleri av René Magritte, František Kupka och Paul Osipow visas i Helsingfors. Och i Åbo invigs en ny konsthall.
Om vi är på väg in i en ny gemenskapens tid måste vi ta det arbetsamma och långsamma sättet. Det menar finsk-samiska Outi Pieski som ställer ut på Emma museet i Esbo.
Det nye Hvedekorn ankommer poetisk fornyet med billedkunsten ved sin side og åbner talrige spændende døre. Man savner den ene, hvor håbet om fremtiden findes.
Kusligt när Martin Jacobsson utforskar bildens negativitet i den artificiella intelligensens epok.
Det flyter over av loppismateriale og fortvilelse i Kier Cooke Sandviks utstilling på Podium.
Skirt och vackert när Esse-Li Esselius experimentella polaroider från 1970-talet visas för första gången.
Kunstkritikk støttes av
