Katharina Grosse har klätt in Helsingfors konstmuseum i hundratals meter målat tyg. Det är en spektakulär men bitvis lite torftig kommentar till dagens bildkultur.
Människans tidlösa sug att plocka upp en sten eller ett snäckskal från marken och bära med sig den är den konceptuella utgångspunkten för en utställning på Kohta i Helsingfors.
Tradition möter trend när den finska konsthösten tar sig an måleriet och textilkonstens möjligheter i en digitaliserad, globaliserad och oändligt fotograferad värld.
En svart komedi om den finska biopic-industrin vore intressantare än ytterligare en film om en Kvinnlig Konstnär.
Om närvaron av asylsökande eller kritik från samiska konstnärer är för mycket för det finska museet för nutidskonst är implikationerna oroande.
Det nye Hvedekorn ankommer poetisk fornyet med billedkunsten ved sin side og åbner talrige spændende døre. Man savner den ene, hvor håbet om fremtiden findes.
Kusligt när Martin Jacobsson utforskar bildens negativitet i den artificiella intelligensens epok.
Det flyter over av loppismateriale og fortvilelse i Kier Cooke Sandviks utstilling på Podium.
Skirt och vackert när Esse-Li Esselius experimentella polaroider från 1970-talet visas för första gången.
Kunstkritikk støttes av
