Frans Josef Petersson är sedan 2014 svensk redaktör för Kunstkritikk. Han är född 1977, boende i Stockholm och mångårig medarbetare på Aftonbladets Kultursida.
– Jag tar ganska lätt på konstnärsskapet. Det skall vara mera lek än yrke, mera lättsamt än heavy, och mera befriande än bekräftande av identiteter, säjer J.O. Mallander som denna veckan öppnar en retrospektiv i Stockholm.
Modernautställningen 2010 framstår som ett exempel på de senaste årens akademisering av konsten, och den produktion av likhet och anpasslighet som följer på denna utveckling.
Öppningsutställningen på Marabouparken ser ut som den ska och väntar bara på att besökaren ska träda in och ta sig an rollen som huvudperson. Men sedan händer just ingenting.
Framstår inte Gardar Eide Einarsson på Astrup Fearnley Museet som väl beroende av de krafter han på en gång söker efterlikna och ta avstånd ifrån?
Utställningen There is no alternative i Stockholm hämtar sin titel från Margaret Thatchers kategoriska uttalande från tidigt 80-tal.
Marknadens grepp om kulturen hårdnar, samtidigt som motståndet mot kommersialismen försvagas. På söndag är det val i Sverige.
For Maritea Dæhlin er gesten av større betydning enn ordet som betegner den.
Parterapi på Statens Museum for Kunst har meget imod sig, fra kommunikationsafdeling til pladsmangel. Heldigvis er kunstnerne bag vant til at kæmpe.
Det nyåpnede Lillebet Foss-museet på Blaker gjør kunstneren til modell for institusjonen.
