Frans Josef Petersson är sedan 2014 svensk redaktör för Kunstkritikk. Han är född 1977, boende i Stockholm och mångårig medarbetare på Aftonbladets Kultursida.
Hasselbladstiftelsen vidhåller sin «utvidgade» blick på det fotografiska fältet, och tilldelar den libanesisk-amerikanske konstnären Walid Raad årets internationella pris i fotografi.
Att Eva Löfdahls retrospektiv på Moderna museet är allt som kritikerna skriver – «magnifik», «magisk» – är mindre intressant än vad dessa omdömen säger om var samtidskonsten befinner sig idag.
– Jag tar ganska lätt på konstnärsskapet. Det skall vara mera lek än yrke, mera lättsamt än heavy, och mera befriande än bekräftande av identiteter, säjer J.O. Mallander som denna veckan öppnar en retrospektiv i Stockholm.
Modernautställningen 2010 framstår som ett exempel på de senaste årens akademisering av konsten, och den produktion av likhet och anpasslighet som följer på denna utveckling.
Öppningsutställningen på Marabouparken ser ut som den ska och väntar bara på att besökaren ska träda in och ta sig an rollen som huvudperson. Men sedan händer just ingenting.
Framstår inte Gardar Eide Einarsson på Astrup Fearnley Museet som väl beroende av de krafter han på en gång söker efterlikna och ta avstånd ifrån?
Utställningen There is no alternative i Stockholm hämtar sin titel från Margaret Thatchers kategoriska uttalande från tidigt 80-tal.
Den estniska urfolksidentiteten granskas i Tallinn.
Seth Price om tilfeldigheter, selvbiografi og å leve med spørsmålet.
På Podium kunne man denne helgen gjenoppleve en av det siste tiårets store kunsthappenings i Oslo.
Monir Shahroudy Farmanfarmaians labyrintiska verk förför ögat men håller tanken på halster.
