När allt går åt helvete
Henrik Ekesiöös ömsinta och humoristiska socialrealism visar att klasstillhörighet inte är ett livsstilsval.
Henrik Ekesiöös ömsinta och humoristiska socialrealism visar att klasstillhörighet inte är ett livsstilsval.
I Øystein Wyller Oddens og Alexander Rishaugs bidrag til Oslobiennalens digitale vårprogram vitner trivielle lydinntrykk om vår nære politiske historie.
Kybernein Institutes The Campaign på Index beskriver det nyliberala paradigmskiftet i Sverige som resultatet av en stor och noggrant orkestrerad konspiration.
Gl. Holtegaard håbede til det sidste, men fik ikke lov at åbne dørene endnu. Smugkig på Anna Bjergers maleriudstilling med barokke takter. Let at gå ind i – og ud af.
Stefanie Hesslers skarpe oppgjør med Vestens instrumentalisering av havet i boken Prospecting Ocean savner en strategi for fortellingen som politisk instrument.
Shapeshifters på Malmö Konstmuseum är som mest angelägen när den ställer publiken inför ett lågmält och finkalibrerat poetiskt tänkande.
Daniel Birnbaum och Sven-Olov Wallensteins bok om Lyotard och utställningens idé förenar konstkritik och filosofi på ett sätt som inte liknar något annat.
Oliver Resslers påtale av teknologiske klimaløsninger bryter produktivt med rådende norsk konsensus, men tynges av den utopiske økokritikkens pinligere kjennetegn.
I Éva Mags utställning på Bonniers Konsthall tecknar anhopningen av gamla föremål konturerna av de människor som det globala kapitalet inte har bruk för.
Den lilla Stockholmskonsthallen Mint öppnar för en politisk och arbetskritisk läsning av en till synes världsfrånvänd surrealism.
I Maria Pasenaus første fotobok er ikke medieringen et objekt mellom oss og den sosiale virkeligheten, men denne virkelighetens premiss.
Ana Ofak har skrivit en bok om en grupp jugoslaviska konstnärer som med statens välsignelse såg modernismen som en väg bort från Sovjetkommunismen.
Sannsynligvis blir årets utgave av Meta.Morf, Trondheims biennale for kunst og ny teknologi, stående som historisk markør.
Ny samtalsserie om konstkritik i Malmö.
Europeisk vandreutstilling med Frida Kahlo bringer opp i dagen den usikre fremtiden til en samling med dype kulturelle røtter i Mexico.
På et fremvisningsbillede er der altid et par hænder, der viser noget frem, ofte et andet billede.