Astrid Svangren om sitt sökande efter ett sinnligt uttryck i måleriet, sin kärlek till Sapfos diktfragment och vikten av att vara hård mot sig själv som konstnär.
Shapeshifters på Malmö Konstmuseum är som mest angelägen när den ställer publiken inför ett lågmält och finkalibrerat poetiskt tänkande.
Sara Anstis kufiska bildvärld på Nevven Gallery frammanar ett flytande tillstånd mellan våld och erotik.
I C.M. Lundbergs nya måleri blir det lilla samhället Karbenning i Västmanland spelplats för vardagliga scener med stark personlig och politisk laddning.
Vilka var de mest minnesvärda konstupplevelserna under 2019? Idag svarar Christine Antaya som är konstkritiker och medarbetare i Kunstkritikk.
Ethan Hayes-Chutes föreställning på Lilith i Malmö är som att gå rakt in i en socialutopisk arbetslivsskildring av Wes Andersson, fast fulare.
Michael Rakowitz utställning på Malmö Konsthall fördjupar berättelsen om Mellanösterns förskingrade kulturarv.
När Malmös Masterstudenter ställer ut på Skissernas museum i Lund understryks det mångbottnade och svårgripbara i själva det konstnärliga arbetet.
Wanås sommarutställning är nedtonad och bitvis dystopisk, men ger flera tillfällen att begrunda skulpturens särart och samtida möjligheter.
– Jag tänker att man skulle kunna vara ännu mer aktiv i att köpa in och stötta nya konstnärskap, säger Kirse Junge-Stevnsborg, som blir ny chef för Malmö Konstmuseum.
Nina Roos utställning på Lunds Konsthall visar att hon är nyanserad, konsekvent och svår att kategorisera.
På Krets i Malmö blir konsten statist i en allt mer underfinansierad eventkultur.
En svart komedi om den finska biopic-industrin vore intressantare än ytterligare en film om en Kvinnlig Konstnär.
De nye kunstskolebyggene som reiste seg i Norden på 2010-tallet tilbyr fleksible arealer. Samtidig foreskriver de en ny kunstnerrolle: prosjektlederen.
I Ivan Galuzins mytologispekkede utstilling på Norsk Billedhoggerforening står den delte sanseopplevelsens sosiale betydning i sentrum.
– Da jeg skulle søke kompensasjonsordningen innså jeg at jeg tjente for lite til å bli inkludert, forteller kunstner Elin Már Øyen Vister.
Kunstkritikk støttes av
