First things first; i forhold til hvem som gjør hva hvor var jeg til slutt så forvirret at jeg ble nødt å oppsøke denne utstillingen en gang til.
Noen ekstremt personlige refleksjoner rundt et traume, en skandale og en kjærlighetshistorie. Og muligens en biennale, eller i det minste en idé om en biennale.
Det kan skje mye på et tiår, vet dere, og det har det saktens bestandig gjort, men tittelen på denne […]
Det er, kanskje ikke overraskende, absolutt ingen andre tilstede denne dagen, og det er ikke uten grunn at jeg spør meg selv hvorfor i alle dager det er nødvendig for meg å oppsøke dette.
Så her på vårkanten er det ofte en tålmodighetsprøve å bo i Bergen.
Om historie og om å bli gammel, om forskjellen mellom Motorsagmassakren 1 og 2, og om drømmen om å komme seg unna kunstverdenen
«Vad är det som driver de?», frågar den ene snutchefen den andre. Vi är långt inne i filmen när det händer, gott över halvvägs. «En myt» är det korta svaret. Han vänder ryggen till kameran och ser ut genom fönstret med händerna på ryggen.
Min trötthet i förhållande till videokonsten efter milliniumskiftet antar av och till formen av helt uppriktig oraffinerad panikångest. Också den här gången recirkuleras allt en förbannad gång till, men lite, lite annorlunda.
Utställningen ger nästan exakt det samma desorienterade obehaget som Davis Lynch´s monumentala epos med samma namn.
Två elektriska gitarrer, ett utval effektboxar, några kablar, och fullkomligt utraderande volym.
Det är och har alltid varit ett helvete att skriva kritik. Och det blir inte lättare av det här kaoset.
I det kunstbiennalene ser ut til å ha blitt forbigått av kunstmessene i viktighet, er Bergen et av de ytterst få biennalefrie stedene i Europa som kan komme unna med å etablere en ny.
Magt- og afmagtsdiskussionerne går lige til kanten på Det Fynske Kunstakademis afgangsudstilling.
Masterutstillingen til Kunstakademiet i Trondheim er sylskarp, men ville stått seg sterkere i et temperert rom med hvite vegger.
Skulptur av Yinka Shonibare avdukes i Ekebergparken under åpningen av Oslo Art Weekend denne uken.
Hvilke kollektive minder bevarer vi, og hvilke lader vi forsvinde i glemslen? I dette grumsede rum opererer gruppen coyote.
