Snuskigt på Göteborgs konsthall.
Göteborgs konstmuseum uppdaterar sin internationella profil med den sydkoreanska tungviktaren Lee Bul. Det blir för mycket spektakel och för lite substans.
Mark Frygells utställning på Galleri Thomassen tycks skildra vardagen på en främmande planet.
Den 34:e upplagan är en parad av monstruösa och gränsöverskridande kroppar.
Leonilsons upproriska queerkonst utmanar bilden av det sorglösa brasilianska 1980-talet.
Det första kapitlet av Göteborgsbiennalen firar stadens 400-årsdag med ett danskt spökskepp och humoristisk dekolonial propaganda.
Olof Marsjas utställning på Nevven i Göteborg är en djärv mix av nyandlighet, samiskt konsthantverk och fejkade märkeskläder.
Presentationen av Valand-HDKs masterstudenter är en lågmäld och lite vemodig påminnelse om samtidskonstens allt svagare förankring i offentligheten.
Varje löv är ett öga på Göteborgs konsthall gör kolonialismen poetisk och kännbar.
Vilka var de mest minnesvärda konstupplevelserna under 2019? Idag svarar Oscar Svanelid som är kritiker, konstvetare och medarbetare i Kunstkritikk.
I Per Svenssons utställning på Röda Sten blir alkemin en delvis ofullbordad modell för att tänka konsten i relation till livet, döden och friheten.
En europeisk public service-kanal från 1980-talet dammas av i ett verk som Statens Konstråd hoppas ska bidra till att förnya den offentliga konsten.
– Det er en ukultur å arrangere noe uten at vi har midlene til å gjøre det ordentlig, sier daglig leder, Karen Rosness.
Regeringens plan att förvandla Moderna Museet till en myndighetskoloss är ogenomtänkt och vårdslös.
En kaffekopp møter høyteknologiske missiler på et messebord i Nikita Teryoshins utstilling på Fotografihuset.
Thora Dolven Balke og Lila de Magalhães skaper en helhet som skjærer i øynene på Entrée i Bergen.
Kunstkritikk støttes av
