Hey Girl! er en moderne skapelsesmyte som peker mot kvinners undertrykkelse i samfunnet. De to kvinnelige utøverne er motvillige symboler og arketyper på selve betegnelsen «jente».
Det ligger engasjement bak koreografen Per Roars forestillings- trilogi Liv og død. Avslutningsarbeidet etter hans treårige stipendperiode beveger seg varsomt fra et individuelt rituale til en meditativ studie til et kollektivt rituale.
Nadine Byrnes textila verk och skulpturer på Konstakademien är konstruktioner för att hålla kvar något som tycks på väg att klinga av eller försvinna.
Plains Ledger Drawings, 1870-1920 på Standard (Oslo) gir et innsideblikk på urfolkkulturenes møte med USAs koloniale ekspansjon.
På kunstnerforbundet i Oslo provoserer Marthe Ramm Fortun frem fordommene som regulerer offentlig adferd med et hinderløp gjennom byrommet.
Internationella motståndsmuseet 1978–2020 på Södertälje Konsthall firar att det idag finns en ny vilja att riva upp det kontrakt som signerades av Pinochet och hans bundsförvanter.
Kunstkritikk støttes av
