En och annan satte nog midsommarsillen i halsen när de hörde om Tidöregeringen nya förslag som berör konstfältet. Dagen innan midsommarafton sände Kulturdepartementet ut ett pressmeddelande där de offentliggjorde en utredning som ska undersöka hur Statens centrum för arkitektur och design (ArkDes) ska inordnas i Moderna museet. Dessutom ska utredaren Thomas Pålsson – vikarierande generaldirektör för Patent och registreringsverket – utreda om Statens konstråd bör inordnas i Moderna museet.
Det uppseendeväckande beskedet kom samtidigt som en annan sammanslagning ligger på bordet: förslaget att inordna Konstnärsnämnden under Statens kulturråd, som nyligen sågats av ett sextiotal remissinstanser. Båda är del av regeringens uttalade plan att minska antalet myndigheter med en kombination av nedläggningar och sammanslagningar.
– Stora beslut fattas nu väldigt snabbt och sammanstrålar i en omstrukturering av kulturpolitiken, säger forskaren och kritikern Kim West, som har doktorerat på en avhandling om Moderna museet. När Kunstkritikk når honom på telefon håller han just på att städa ut sitt kontor efter att ha avslutat ett treårigt forskningsprojekt om «kulturens politiska handlingssfärer i den nyliberala välfärdsstaten» vid Södertörns högskola.
– Tidöregeringen vill bryta med den socialdemokratiska hegemonin i modern kulturpolitik som syftade till att skapa ett oberoende, demokratiskt och självstyrande kulturliv. Detta skedde genom att lösa upp gränserna mellan stat och civilsamhälle och förmedla resurser till folkrörelser och självorganiserade verksamheter, säger West och framhåller att det som regeringen nu gör går i rakt motsatt riktning, mot ökad centralisering.
Även Henrik Orrje, vikarierande chef på Statens konstråd, ser att regeringens förslag kan leda till maktkoncentration och likriktning. När Kunstkritikk når honom efter midsommarhelgen ligger konstrådet i startgroparna för semester, men personalen har ändå hunnit dryfta frågan internt för att kunna föra fram sina slutsatser till utredaren i september.
– Att det funnits flera mindre myndigheter har givit en dynamik som har gynnat många konstnärer. Exempelvis har det funnits två statliga myndigheter för inköp av konst [Statens konstråd och Moderna museet]. Det har varit bra för konstlivet. En sammanslagning riskerar att leda till större konformism och mindre mångfald, säger Orrje. Men han betonar att det avgörande är hur den nya myndighetens uppgifter formuleras, samt hur anslagen fördelas.
– Organisatoriskt kan det finnas fördelar med att vara en del av en större myndighet. Mindre myndigheter har fått allt mer betungande krav när det kommer till digitalisering, IT-säkerhet, arbetsmiljöansvar, GDPR, upphovsrätt, upphandlingar, arkivbildningar och annat som är svåra att hantera med en mindre personalstyrka, understryker Orrje.
Moderna museets överintendent Gitte Ørskou flaggar även hon i ett mejl till Kunstritikk för att en sammanslagning kan få problematiska konsekvenser.
– Vi delar farhågorna om maktkoncentration och likriktning. Vi kommer att arbeta för att varje del av organisationen behåller sin unika röst och integritet. Det är viktigt att bevara en dynamik mellan institutionerna. Den konstnärliga autonomin ska skyddas, det kommer vi att bevaka genom hela processen, skriver Ørskou samtidigt som hon understryker att det kan finnas synergier mellan Moderna museet och Statens konstråds uppdrag att tillgängliggöra konsten. Vad gäller ArkDes menar hon att det finns internationella exempel där konst och arkitektur har sammanslagits på ett framgångsrikt sätt som är intressanta att se närmare på.
ArkDes vikarierande chef Karin Nilsson är mer förtegen, och svarar att hon inte vill föregripa utredningens resultat. Men i ett uttalande i nättidskriften Magasin K påminner hon om att ArkDes är Sveriges enda arkitekturinstitution, vilket, underförstått, gör den sårbar för förändringar.
Sammantaget är myndighetscheferna inte främmande för att det kan finnas produktiva beröringspunkter mellan deras verksamheter, även om det finns en oro för de strukturella konsekvenserna av en sammanslagning. Däremot är de inte bekymrade över att en enda stor och mäktig myndighet underställd regeringen skulle öka risken för politisk styrning.
– Nej, jag tror inte att det är en risk med det här förslaget. Den styrning som sker går via instruktioner och regleringsbrev. Det skiljer statliga myndigheter från kommunala verksamheter. Armlängds avstånd är tydligt garanterad i statlig kulturpolitik, understryker Orrje.
West menar däremot att det finns anledning att dra öronen åt sig. I sin forskning har han stött på en överdriven tilltro till armlängsprincipen.
– När man skapar en och samma förvalting för en samling heterogena institutioner så är det uppenbart att det öppnar för en högre grad av politisk styrning. Visst finns en princip om armlängs avstånd men den är ingen mirakelkur, säger han och betonar att en organisation som blåses upp som en koloss blir inkoherent och svår att leda vilket öppnar för att införa vad som uppfattas som mer effektiva/målinriktade styrningsmedel.
– Den verklighetsbeskrivning som samlar Tidöpartierna är att statlig byråkrati är ineffektiv, medan privata företag arbetar med mer effektiva styressätt. I nuläget kan vi bara spekulera men det finns en risk att idéer från New Public Managment kommer att genomsyra de nya organisationerna. En ännu mer pessimistisk syn vore att dessa myndighetskolosser blir ostyrbara, det vill säga ineffektiva, vilket öppnar för att man framåt kan visa att de inte kan göra sig jobb ordenligt. Då kan de privata intressena komma in med argumentet att de gör jobbet bättre. Det har vi sett på andra områden, understryker West.
Utredningen om en sammanslagning av Moderna museet med ArkDes och Statens konstråd ska vara färdig senast den 31 januari 2025. Av regeringens skrivelse framgår att uppdraget är att utreda «hur uppgifterna vid Statens centrum för arkitektur och design kan inordnas i Moderna museet», medan de formuleringar som rör Statens konstråd är mer öppna och även kan gälla ett inordnande i «någon annan eller några andra myndigheter». Den sammanslagning av Konstnärsnämnden med Statens kulturråd som också nämns i artikeln är ett separat ärende som redan har varit ute på remiss och nu ligger för beredning på Regeringskansliet.
