Frans Josef Petersson är sedan 2014 svensk redaktör för Kunstkritikk. Han är född 1977, boende i Stockholm och mångårig medarbetare på Aftonbladets Kultursida.
Victoria Verseaus utställning på Uppsala Konstmuseum kretsar på ett både sakligt och drömskt sätt kring erfarenheten av könskorrigering.
När Lars Vilks död används för att sälja snyfthistorier på nyhetsplats och politisk ideologi på ledarplats, så tävlar kritikerna om att vara hans mest devota följare.
Höstsäsongen visar att det svenska konstlivet har blivit mer inkluderande, men om det samtidigt har blivit mer tillåtande är en annan fråga.
Artipelags retrospektiv med Rolf Hanson visar hur hans måleri och samtiden möts i överflödets farozon.
Eva Löfdahls nya utställning är full av små utskott och frågor om den samtida skulpturens möjligheter.
Mitt under den globala pandemin har Lisa Rosendahl curaterat en internationell biennal om Göteborgs roll i det koloniala projektet. Den 5 juni öppnar Göteborgsbiennalen 2021.
Moderna Museet tar ner den modernistiske ikonen på jorden, i en utställning som uppmanar oss att reflektera över hur vi ser på och talar om konst.
Debatten kring Konstfacks antirasistiska förändringsarbete visar hur konstoffentligheten har anpassat sig efter en allt mer representativ tjänstemannakultur.
Konstnärens nya chefredaktör Robert Stasinski vill förändra konstlivets självbild, som han menar pendlar mellan blygsamhet och övermod.
Bruno Knutmans actionspäckade teckningar visar att hans rykte som introvert drömmare är överdrivet.
Kunstkritikks redaksjon om kunsten vi gleder oss til i Norge, Sverige og Danmark, til tross for en usikker situasjon.
I dagens julkalender listar Kunstkritikk svenske redaktör årets mest träffande samtidsdiagnoser.
Lys er immaterielt, men utstillingen om fenomenet på Astrup Fearnley Museet framstår som en rekke enkeltverk med skalkede luker imellom.
Utstilling om makt og undertrykkelse på Tromsø Kunstforening sitrer av smittende fysisk ubehag.
Hvem tager ansvaret på sig, når verden synes at løbe amok? Kåre Frang tegner et præcist portræt af tidens flossede nervesystemer.
2026 framstår Isa Genzkens assemblage som uppriktigt vackra ikoner. Skönheten blir något att hålla fast vid när världen inte längre kan greppas.
