Majoriteten i minoriteten
Utstillingen Skeivt uteliv på Kulturhistorisk museum har et uutnyttet potensial når det kommer til inkluderingen av perspektiver fra minoriteter innad i den skeive kulturen.
Kritikk
Velbekomme!
Som selvudnævnt parasit indtager Tue Greenfort Den Frie i København. Det symbiotiske økosystem følges dog ikke helt til dørs.
Konstnären som kopierade sig själv
Att gå genom Marie-Louise Ekmans retrospektiv på Moderna Museet är som att vandra genom en psykoanalytisk nöjespark.
Ångest här och nu
Julia Bondeson har uppmärksammats för sina teatralt iscensatta dockor och marionetter, men närmar sig alltmer en expressionistisk tradition inom bildhuggarkonsten.
Noter fra det levende laboratorium
Der drømmes højt og romantisk på Palais de Tokyo. Bevæbnet med tidens førende videnskab og æstetik kaster Le rêve des formes sig ud på dybt, spekulativt vand – uden at kunne bunde.
Rockstjerner og mørkemænd
Snowden, Assange og verdens første whistleblower indgår i Kunsthal Charlottenborgs sommerudstilling. Den stiller et af tidens vigtigste spørgsmål: Hvem har retten til at kritisere?
Konspirationsteorier plus liv
Palmemordet, de vita bussarna och svensk överklassnazism kopplas samman på ett dunkelt sätt i en utställning i den gamla panncentralen Kummelholmen i Stockholm.
Kjøttbylten i speilet
I Momentum 9: Alienation forblir menneskekroppen i sentrum både som motiv og som adressat, tross det uttalte målet om å detronisere den.
Naturen i bred forstand
Store, lækre installationer redder første udgave af ARoS-triennalen The Garden, som er præget af løs kuratering og et overordentligt inkluderende naturbegreb.
Fotografins avstånd
Subjektiv på Malmö Konsthall presenterar en stark modell för att tänka fotografins plats i dagens digitalt medierade uppmärksamhetsekonomi.
Skulpturer för en annan tid
Årets Skulptur Projekte Münster står för en socialt förlamad och marknadsanpassad offentlig konst av det slag som utställningen en gång i tiden startades för att motverka.
Ubekvem i egen kropp
Med sine geografiske krumspring forsøker Documenta 14 å unnslippe rollen som verdens største og viktigste utstilling, og samtidig bli en scene for nasjonalstatens «andre».
