Lap-See Lam, Phantom Banquet, Galerie Nordenhake, Stockholm
Lap-See Lams Virtual Reality-baserade utställning på Nordenhake var helt extraordinär. Jag kom ut ur galleriet illamående, yr och med stort ångestpåslag. Så genialt att gestalta representation genom att synliggöra själva bildens fysiska konstruktion och i förlängningen verklighetens konstruktion. Det platta seendet blev tredimensionellt, och det var som att det öppnades upp flera parallella världar där i olika mellanrum. Känslan av ensamhet förstärktes också av settingen i gallerirummet, det dolda rummet längst in och att man inte visste vad man skulle kliva in i.
Fatima Moallim, Självstudier, Zinkensdamm Tunnelbanestation, Stockholm
En av mina favoritutställningar i år var Fatima Moallim på Zinkensdamm Tunnelbanestation. Dokumentation av hennes performativa teckningar på whiteboardtavlor i en övergiven högstadieskola visades uppblåsta längs båda perrongerna, som en del av projektet Konstväxlingar. En arkitektonisk installation som lyckas kidnappa hela stationen och i förlängningen göra tunnelbanesystemet till sitt eget material. Sådana lager av temporalitet – teckningar som kommer att försvinna från en skola som ska renoveras, nu förevigade på en perrong där man bara är en kort stund i väntan – får min hjärna att ta ett skutt. Ett fyrdubbelt bildseende som gjorde att jag hade svårt att sluta titta och längtade tillbaka till verken och platsen.
Jaako Pallasvuo, Avocado Ibuprofen, Instagram.
Trots att jag anser instagram vara ett djävulens påfund, så vore det förljuget att inte vända sig dit när jag ska beskriva vad jag upplevt detta år. Konst på instagram blir sällan mer än bilder av konst på instagram, men Avocado Ibuprofen av den finländske konstnären Jaako Pallasvuo bildar däremot någonting nytt med sin säregna blandform av serier, konstvetenskap och filosofi. Det känns som om någon till fullo har förstått detta mediums konstnärliga potential, och skapar ett eget innehåll som känns befriande mättande med små historier som är både underhållande, lärorika och sorgliga.
– Iris Smeds är en Stockholmsbaserad konstnär som arbetar med performance, video och scenografiska installationer. Smeds driver även en-kvinno-punkbandet Vaska fimpen. Hon medverkar i Luleåbiennalen 2020.
För årets bidrag i Kunstkritikks julkalender, se här.
Leserinnlegg