Frans Josef Petersson är sedan 2014 svensk redaktör för Kunstkritikk. Han är född 1977, boende i Stockholm och mångårig medarbetare på Aftonbladets Kultursida.
Viktor Kopps utställning på Fullersta Gård i Stockholm ger nya ingångar till det figurativa måleriet. Dessutom har han återvänt till ett gammalt favoritmotiv: choklad.
Den konstnärliga forskningen driver konsten i en riktning där det kommer att krävas chockbehandling för att väcka den till liv igen.
Kristina Erikssons måleri ger oss infantila samtidsmänniskor precis vad vi behöver – brutal uppriktighet.
Från BLM och MeToo till VR. Kungliga konsthögskolans MA-studenter placerar oss mitt i kampen om vilka kroppar ska få plats i offentligheten, och på vilka sätt.
Efter en tumultartad start på året så är det svenska konstlivet tillbaka i gamla hjulspår. Men under ytan pyr missnöjet.
I sin retrospektiv på Waldemarsudde framträder Lena Cronqvist som en målare helt utan neuroser.
Lina Bjerneld visar hur dagens undantagstillstånd är en förlängning av något som var på plats redan innan.
Louisianas utställning gör våld på ett betydande feministiskt konstnärskap.
Windy Fur Rundgrens måleri är ett oväntat svar på en omöjlig fråga.
Kan Jarl Ingvarsson frälsa oss från senkapitalismens pandemiska trötthetssamhälle?
Har kvinnliga konstnärer någonsin varit lika framträdande som i Sverige våren 2020?
Vilka var årets mest minnesvärda böcker, verk och utställningar? Frans Josef Petersson är redaktör för Kunstkritikk i Sverige.
Lys er immaterielt, men utstillingen om fenomenet på Astrup Fearnley Museet framstår som en rekke enkeltverk med skalkede luker imellom.
Utstilling om makt og undertrykkelse på Tromsø Kunstforening sitrer av smittende fysisk ubehag.
Hvem tager ansvaret på sig, når verden synes at løbe amok? Kåre Frang tegner et præcist portræt af tidens flossede nervesystemer.
2026 framstår Isa Genzkens assemblage som uppriktigt vackra ikoner. Skönheten blir något att hålla fast vid när världen inte längre kan greppas.
