En livsstilsencyklopedi
På tross av milde institusjonskritiske lyskespark, synes Elmgreen & Dragset å føle seg hjemme i Astrup Fearnleys homoerotiske og readymade-fetisjerte kunstneriske univers.
Kritikk
Gåtfullt och strålande universum
Kanske är det först nu, då modernismens förbittrade strider mellan abstrakta och figurativa målare känns helt obsolet, som vår samtid kan så drabbas av och älska Hilma af Klints märkliga måleri.
Affirmativ retrospektion
I den stora Richard Hamilton-utställningen i London tycks den berömde popkonstnärens subtila ironier och spel förverkligas som de kritiska verkens villkor och objekt.
Lysinformasjon
Eline Mugaas’ nye arbeider fremstår som uprogrammatisk trygge på seg selv, både i sin komposisjon og i en fortellerevne bygget på minimale gester.
Den «glemte» kvinnelige kunstneren
I Museet for samtidskunsts store Aase Texmon Rygh-retrospektiv fokuseres det mer på den oversette kvinnelige kunstneren enn på kunsten. Hvor heldig er dette grepet som kuratorisk ramme?
Rock on, Risley!
Galleristen David Risleys nyeste initiativ er ikke originalt, men det fokuserer på den på udveksling mellem kunst og musik, som er så vigtig på den københavnske scene lige nu. Derfor er det velkomment.
Rekvisita för dröm eller dvala
Tamara Henderson och Alfred Boman möts på Nordenhake, i en utställning som med skulpturala och måleriska tekniker utforskar formspråket hos en drömd verklighet.
Materialismen efter de store fortællinger
Status over Sorø Kunstmuseums udstillingstrilogi om den ny materialisme og realisme, der skaber debat og sætter dagsorden – men hvor ny er den?
Dansen rundt parfymeflakongen
I Present Gifts leker Jochen Schmith med luksusvarens materiale og semiotikk, men utstillingen er best når den løfter blikket mot samfunnet disse objektene sirkulerer i.
Tilbage til salonen
Den sidste Whitney-biennale i den brutalistiske granitkasse på Madison Avenue er en lidt gammeldags, eklektisk udstilling men med en udelt tro på kunsten.
Fri lek i kontrollsamfunnet
I sin nye utgave på Arken er Palle Nielsens Modellen redusert til kulisser og barna til instruerte statister. Kapitalen og representasjonens logikk har innhentet utopien.
Plutselig utslett
Geriljavirksomhet mot sansene er strategien i Ivan Galuzins nye utstilling på UKS. Er det er vårt søvngjengeraktige konsum av kunsten Galuzin vil til livs?
