Allt är ömhet
Den ena av Martin Gustavssons två utställningar i Stockholm tematiserar kärleken mellan män, den andra ger hopp om världens generositet och skönhet.
Den ena av Martin Gustavssons två utställningar i Stockholm tematiserar kärleken mellan män, den andra ger hopp om världens generositet och skönhet.
I Ann Edholms nya måleri på Galerie Nordenhake tycks kropp och rök, minne och glömska, sammanvävda i en evig monstruös omfamning.
Författare som Ursula Le Guin, Valerie Solanas och den danska poeten Inger Christensen sätter tonen för en ovanligt lovande svensk konsthöst.
I nättidningen C-prints utställning om migration och kolonalism saknar verken den prekära självrelation som traditionellt har utmärkt det vi kallar för konst.
På Bildmuseet i Umeå får människa och djur inta nya positioner i förhållande till varandra genom olika koreografiska, narrativa och videobaserade verk.
I en grupputställning på Lévy Gorvy i Zürich tycks ett verk av Carol Rama resultera i ett oväntat möte med konstnären själv.
Under Warszawabiennalen möts konstnärer, aktivister och filosofer i stadens kulturpalats, en enorm byggnad som uppfördes på Stalins initiativ strax efter kriget.
I Absolut farmakon frågar Axel Andersson vilken typ av konst och vilken typ av kritik som kan hjälpa oss att tänka på skalan av människosläktets totala utplåning.
Frank Bowlings retrospektiv på Tate Britain tvingar oss att tänka om relationen mellan form och politik, måleri och historia.
Malmö Konsthalls sommarutställning lyfter fram tre kvinnliga konstnärer som i åratal har arbetat i det samtida konstlivets marginaler.
När Malmös Masterstudenter ställer ut på Skissernas museum i Lund understryks det mångbottnade och svårgripbara i själva det konstnärliga arbetet.
På biennalen Open Art i Örebro laddas konsten med en frihet och en obestämdhet som man sällan ser i samtida konstutställningar.
Sannsynligvis blir årets utgave av Meta.Morf, Trondheims biennale for kunst og ny teknologi, stående som historisk markør.
Ny samtalsserie om konstkritik i Malmö.
Europeisk vandreutstilling med Frida Kahlo bringer opp i dagen den usikre fremtiden til en samling med dype kulturelle røtter i Mexico.
På et fremvisningsbillede er der altid et par hænder, der viser noget frem, ofte et andet billede.