Centre Pompidous jubileumsutställning påminner oss om vikten av en konst som ger sig hän åt eros.
Kan samtidskonsten botas med kollektiv psykoterapi? Palais de Tokyo tar institutionskritiken till en ny nivå.
Den norska konstnären Anna-Eva Bergmans stora retrospektiv i Paris liknar inget annat.
Europa rustar för krig, Paris för Olympiska spelen 2024. Cyprien Gaillard fångar det stupida och sublima i vår allt mer tragiska, komiska och obegripliga värld.
Lyonbiennalen är en välbekant mix av surrealism, välgjorda animationer och arkivfynd. Är en bekväm utsikt mot undergången allt konsten har att erbjuda?
– Jag är emot vertikalitet, säger den franska filosofen Catherine Malabou.
På Documenta 15 står nätverkandet i centrum.
Ulla Rosen Winbladh Culiolis märkliga alster visas för första gången någonsin i Paris.
En ny bok med hans samlade texter blundar för hans roll som förkämpe för en ohållbar blockbusterkultur.
HDK-Valands avgångsutställning är glitchestetik och goblincore höljt i en atmosfär av bitterljuv melankoli.
Martin Margielas återuppståndelse som konstnär kommer minst tjugo år för sent.
Den elfte Göteborgsbiennalen berättar en slagkraftig historia om sjöfart, kolonialism och rasism, men lider av en viss konstnärlig och intellektuell förutsägbarhet.
Regeringens plan att förvandla Moderna Museet till en myndighetskoloss är ogenomtänkt och vårdslös.
En kaffekopp møter høyteknologiske missiler på et messebord i Nikita Teryoshins utstilling på Fotografihuset.
Thora Dolven Balke og Lila de Magalhães skaper en helhet som skjærer i øynene på Entrée i Bergen.
Det private er poetisk i Lene Adler Petersens tidsløse fotografier af samhørighed og fremmedgørelse.
Kunstkritikk støttes av
