Frans Josef Petersson är sedan 2014 svensk redaktör för Kunstkritikk. Han är född 1977, boende i Stockholm och mångårig medarbetare på Aftonbladets Kultursida.
Bilder från Palestina, dansk gladkonst och University of Disaster står på listan när Kunstkritikk rekommenderar bland sommarens utställningar.
– Jag tycker att vi åstadkommit en levande utställning som också vågar visa det ofärdiga och fula, säger Ola Åstrand, en av curatorerna för Malmö brinner som öppnar imorgon.
När Stockholm Art Week går av stapeln så är det i skuggan av Moderaternas historiska beslut att öppna för ett kulturpolitiskt samarbete med Sverigedemokraterna.
Hos Jonathan Lasker har de senaste decenniernas gränsöverskridande öppenhet ersatts av ett mer introvert måleri. Så tycks det i alla fall på Bohman-Knäpper i Stockholm.
Att Carl Milles presenteras på ett sätt som tonar ner hans politiska sympatier, är svårt att se som annat än ytterligare ett uttryck för dagens normalisering av den yttersta högern.
I Sofia Ekströms utställning på Galleri Riis i Stockholm iscensätts ett spel mellan måleriet och fotografiet. Det slutar med oavgjort resultat.
Trots chefsbyten på institutionerna och förändringar på galleriscenen, så visar den svenska vårsäsongen på behovet av nya intellektuella och konstnärliga impulser i konstlivet.
Kunstkritikks skribenter och inbjudna gäster väljer det mest intressanta från konståret 2016. Ett nytt bidrag publiceras varje dag från 1 till 24 december. Idag: Frans Josef Petersson
– Jag är ingen mystiker, men tror att konsten kan lära oss att bejaka det främmande, säger Magnus af Petersens. I vår blir han ny chef för Bonniers konsthall i Stockholm.
I Leif Elggrens utställning på Belenius är sömnen ett tillstånd av dunkla och oanade möjligheter. Det är en viktig påminnelse om tillvarons mer omärkbara dimensioner.
Om Trump innebär slutet för den gamla tiden, så måste de kritiska modellerna tänkas på nytt. Vi behöver en kommunistisk poetik, en poetisk princip för den samtida konsten.
Samhällsmaskinen ger en övertygande bild av industrialiseringens konsekvenser i Sverige. Det är på de platser som historien har övergivit som landets verkliga framtid blir synlig.
Lys er immaterielt, men utstillingen om fenomenet på Astrup Fearnley Museet framstår som en rekke enkeltverk med skalkede luker imellom.
Utstilling om makt og undertrykkelse på Tromsø Kunstforening sitrer av smittende fysisk ubehag.
Hvem tager ansvaret på sig, når verden synes at løbe amok? Kåre Frang tegner et præcist portræt af tidens flossede nervesystemer.
2026 framstår Isa Genzkens assemblage som uppriktigt vackra ikoner. Skönheten blir något att hålla fast vid när världen inte längre kan greppas.
