Du ska inte vara en parabolantenn, säger mamma till mig. Jag vet vad hon menar. Hon tycker att jag snappar upp för mycket på en gång. Kanske borde jag lära mig att inte ta in allt hela tiden.
Jag och mina föräldrar går tillsammans mot Nørrebro Station. Vi stiger på metron och färdas genom stadens underjord. På Københavns Hovedbanegård är det dags att säga adjö. Vi måste alla vidare. Jag ger dem en stor kram och en puss på kinden. Ha en trevlig resa, ta väl hand om varandra, jag älskar er, vi ses snart igen, säger jag.
Tåget rullar ut från stationen och jag går mot en annan plattform. Där möter jag plötsligt några grabbar från Hammarkullen. Vi börjar snacka om vart vi ska, om dagens samhälle, om kulturella relationer mellan Afrika och Latinamerika.
Jag kliver på Öresundståget och läser ett par sidor ur Technofeudalism: What Killed Capitalism av Yanis Varoufakis. Jag stiger av på Triangeln och går till Malmö Konsthall. Jag är där för att se utställningen Lars Fredrikson och delta i det tillhörande seminariet.
Jag rör mig snabbt mellan hans collage, spraymålningar och stålreliefer. Särskilt ett av verken fångar min uppmärksamhet. En spyfluga har slagit sig ner mitt i konstverket. Den bara sitter där, som om den hör hemma där. Verket, med sin svartvita och silverfärgade palett, väcker barndomsminnen. Skog, betong och utanförskap. Lukten av stål, ammoniak, krom och rostskydd. Flugan lyfter plötsligt och svävar iväg.
Föreläsningarna börjar. Jag sätter mig ner, tar fram min anteckningsbok, lyssnar och antecknar:
EN FÖRSTÄRKT UPPFATTNING – SIGNALESTETIK – DÄR KROPP OCH CYBERNETIK MÖTS – PSYKEDELIA – HJÄRNBARKEN – ATOMÅLDERN – KALLA KRIGET – VIDEOKONFRONTATION – SUBVERSIVA RADARSKRIFTER – ANTENNER – DU ÄR EN SLAV UNDER DINA MASKINER – EN VÄGRAN AV REPRESENTATION – SILVERKORN – KALLIGRAFISKA GRAVYRER – MÅLERI ÄR ALDRIG PLATT – EN INBJUDAN TILL MOTSÄGELSER OCH KÄNSLIGHET FÖR MATERIALET – TYSTNAD OCH TOMHET – TÅRAR OCH RIVNINGAR – IFRÅGASÄTTER YTAN – OCH VERKLIGHETEN SÅ SOM VI SER DEN ÄR OFULLSTÄNDIG – EN SJÄL I KONFRONTATION MED POLITISKA STRUKTURER – ETT SPEKTAKELSAMHÄLLE
Föreläsningarna slutar. Längs vägen hem reflekterar jag lite över Fredrikssons liv som utlandssvensk, och om det finns några samband mellan mitt eget (som svensk-chilensk konstnär boende i Köpenhamn) och hans förhållningssätt till den skandinaviska konstvärlden. Min tolkning är att Lars Fredriksons konstnärskap handlar om att ifrågasätta en ofullständig verklighet. Han experimenterade med ljusvågor, tv-apparater och ljudfrekvenser, och arbetade med kompromisslös integritet. En individ som redan på sextiotalet kritiserade staten, militären och de kolonialmakter som bedriver övervakning, kontroll, slaveri och folkmord.
Kanske är det inte en förbannelse att vara en sorts parabolantenn.
Det är en nödvändighet.
– Javier Alvarez Sagredo (f. 1994) är konstnär och bor i Köpenhamn, utbildad vid Det Kongelige Danske Kunstakademi.
