Kidnappet av kollasjen
Marerittet tar nye former i Vanessa Bairds I’ve got ants in my pants – en slapstick-utstilling om bildets egenmektige liv.
Marerittet tar nye former i Vanessa Bairds I’ve got ants in my pants – en slapstick-utstilling om bildets egenmektige liv.
Éva Mags verk för Santos idrottshallar i Göteborg tematiserar gemenskap och tillhörighet, men utan att bli socialt engagerad konst där vi uppmanas att aktivera oss själva.
Sigrid Sandströms utställning på Galleri Olsson kränger fram ny relation mellan kropp, seende och tid.
On Circulation på Bergen Kunsthall viser symbiotiske forbindelser mellom levende og død materie. Det åpner for kritiske spørsmål om fremtiden.
Norske Steinar Haga Kristensens solo på Kunsthal Aarhus har det rimelig totalitært. Men hvis det er det totalitære som ironi, på hvilken måde skal den ironi så forstås?
I Henrik Håkanssons A Tree Reflected vid Stockholms Universitet framträder trädet som historiens subjekt.
Stina Stigells verk för Tingsrätten i Nacka gestaltar sviktande framtidstro och ideologisk förvirring, en stad som på ett sätt redan är vattenfylld, kall, hal och flytande.
Hur kan döva ta plats i den hörande världen? Superflex verk för Tunaskolan i Lund skildrar sammanslagningen med en specialskola för barn med hörselnedsättning.
I sin nya bok skisserar konsthistorikern T. J. Clark en vision för en ny politisk vänster genom måleriets förmåga att, konkret och detaljerat, framställa en annan värld.
Per Inge Bjørlos selvportretter er ikke selvportretter, men en måte å skjøte tarmen til kunstens kommersielle kretsløp.
I stedet for en refleksjon over maleriets rolle i to urolige epoker er LNMs jubileumsutstilling 1968/2018 blitt en hyggelig sammenkomst på tvers av generasjoner.
På Luleåbiennalen blir det nordliga vintermörkret en okänd variabel som vi bara kan närma oss på ett trevande sätt, genom poesin.
Sannsynligvis blir årets utgave av Meta.Morf, Trondheims biennale for kunst og ny teknologi, stående som historisk markør.
Ny samtalsserie om konstkritik i Malmö.
Europeisk vandreutstilling med Frida Kahlo bringer opp i dagen den usikre fremtiden til en samling med dype kulturelle røtter i Mexico.
På et fremvisningsbillede er der altid et par hænder, der viser noget frem, ofte et andet billede.