En separatutställning med Lina Selander (f.1973) blir Sveriges bidrag till Venedigbiennalen 2015. Det offentliggjorde Moderna Museet idag. Utställningen kommer att visas på Arsenale, efter en inbjudan från biennalens curator Okwui Enwezor. För Nordiska paviljongen ansvarar Norge.
Grattis till utställningen! Vad kommer du att visa i Venedig, och hur ser de rumsliga förutsättningarna ut?
– Jag kommer att visa ett antal installationer från 2014 och bakåt i tiden, men även en ny film som jag arbetar med tillsammans med Oscar Mangione. Utställningsrummet på Arsenale är 300 kvadratmeter stort, och är det första rummet som tar vid efter Enwezors utställning. Sedan följs min utställning av andra nationella medverkande, berättar Lina Selander för Kunstkritikk.
Selanders filminstallationer utgår ofta från historiska händelser, och med en både essäistisk och arkeologisk metodik arbetar hon sig igenom hur minnet eller historien bestäms av privata såväl som offentliga bilder. «Selanders konstnärliga praktik är lika spårsökande som den är spårlämnande», skrev Kunstkritikks recensent Magnus Bremmer om hennes utställning på Index 2011, medan Martin Grennberger beskrev verket Silphium (2014), som visade på Kunsthall Trondheim tidigare i år, som en film där naturens och historiens spår «ingår i ett samspel med den moderna erans instrument för övervakning, kontroll, reglering av och produktion av kunskap.»
Du och Oscar Mangione gjorde nyligen filmen Silphium tillsammans. Mangione är främst bekant som skribent och redaktör för tidskriften Geist. Vad är hans roll i samarbetet?
– Jag har sedan 1999 ett pågående samtal med Oscar kring mitt arbete. Sedan ett par år tillbaka har samtalen kommit att bli mer och mer praktiska, och direkt gripa in i det praktiska arbetet. Vi står varandra väldigt nära och till sist har filmerna kommit att bli som gestaltningar, projektioner eller manifestationer av vårt samtal om bildens olika problem och möjligheter. Filmarbetet är så att säga fortsättningen på samtalet med andra medel.
Kan du berätta något om filmen som ni arbetar med till Venedig?
– Just nu pågår ett tankearbete och ett läsande, och att sedan finna bilder, rytmer, linjer som fortsätter på det som tankarna ha påbörjat kräver avskildhet. Det är inget jag kan gå in på nu. Verken finner sin form i en redigeringsprocess. Men den nya filmen kommer att fortsätta undersökningen av bild som inre och yttre objekt, på ett sätt som tar vid efter mina senaste filmer Model of Continuation och Silphium.
Förra året visades Hilma af Klint i Venedigbiennalens huvudutställning, och senast Sverige ansvarade för den nordiska paviljongen (2011) visades Fia Backström och Andreas Eriksson. Moderna Museets chef Daniel Birnbaum, som själv var huvudcurator av Venedigbiennalen 2009, menar att Selanders verk förtjänar en större publik.
– Vi har förstås diskuterat detta val i en grupp, och alla är överens om att Lina Selander är en av Sveriges mest spännande konstnärer idag. Hon har visats en del utanför Sverige, men aldrig i de riktigt stora sammanhangen, säger Daniel Birnbaum till Kunstkritikk.
Hur kommer Selanders verk att stå sig på Venedigbiennalen?
– Hon kan uppfattas som intellektuellt krävande, men jag tror inte att vi ska underskatta publiken i Venedig. Den är stor och blandad, men den är också sofistikerad och van vid komplexa konstverk. Personligen har jag följt Selander några år och letat efter ett tillfälle att få visa hennes konst. Vi kommer att göra en utställning här på museet i Stockholm också.
Selanders utställning på Moderna Museet öppnar i oktober 2015, och kommer delvis att överlappa med Venedigbiennalen, som pågår mellan 9 maj och 22 november. Båda utställningarna curateras av Modernas intendent Lena Essling.
– Jag upplever att Lina Selanders verk fungerar på sin helt egen våglängd, att de har en stark visualitet och ett inre tryck som fångar en, oavsett om man som betraktare omedelbart uppfattar alla skikt och referenser, säger Lena Essling till Kunstkritikk.
– Lina och jag har precis varit nere för att känna in lokalen, som är fantastiskt fin och ligger bra till i Arsenale. Just det rumsliga är något vi funderar kring nu, liksom urvalet av verk. Det kommer att produceras en trycksak till utställningen, men det är ännu oklart hur den kommer att se ut.
Också Daniel Birnbaum talar om betydelsen av rummet, och betonar vikten av att etablera en dialog med den närliggande internationella utställningen.
– När jag var konstnärlig ledare för Biennalen tänkte jag att det var det vackraste rummet, säger Birnbaum om placeringen i Arsenale. Jag känner ju Okwui rätt bra och minns utställningar som Archive Fever på ICP i New York 2008, som hade ett tonläge som påminner om det i Linas verk. Jag hoppas och tror att det här kommer att bli bra både för henne och för biennalen som helhet.
Selander har tidigare ställt ut på bland annat Manifesta i Genk 2012, och på Bukarestbiennalen 2010. I skrivande stund medverkar hon i Seoul International Media Art Biennale, och i helgen öppnar A Series of Images About You på Kalmar Konstmuseum som curateras av chefen för Kunsthall Trondheim, Helena Holmberg. Det blir den första större presentationen av Selanders verk på en institution i Sverige. Senare i år ställer hon ut på INIVA – Institute of International Visual Art i London.
Den 20 september kommer Okwui Enwezor till Moderna Museet för att prata om sitt arbete som curator.
