Den nordiske biennalen Momentum 7 åpner i Moss den 22. juni 2013, men allerede nå kan nysgjerrige følge Power Ekroths og Erlend Hammers prosess fram til ferdig utstilling. De to kuratorene har åpnet en blogg der man blant annet kan lese om deres syn på nordisk kunst og kuratering, i tillegg til mer personlige og/eller perifere temaer. Erlend Hammer forteller til Kunstkritikk at bloggen kan ses som en slags dagbok fra arbeidsprosessen.
– For noen år siden hadde Power en lukket blogg hvor vi var en gruppe venner som diskuterte alt mellom himmel og jord. Det var noe midt mellom en tenketank og sladderpresse. Så vi er vant til å kommunisere med hverandre gjennom bloggformatet, og har lenge snakket om muligheten for å gjøre dette foran et lesende publikum, forteller Hammer.
Enhver blogg er basert på en idé om regelmessige oppdateringer, og dersom dette legges til grunn så er det Power Ekroth som har startet sterkest. På bloggen kan man lese om hennes reiser til de nordiske hovedstedene, hvilke kunstnere hun har truffet og hvilke hun ikke rakk å treffe. Power Ekroth forteller at hun ikke ønsker den typen lukket prosess som f.eks. årets Documenta representerte, der kuratoren la fram kunstnerlisten først på utstillingens åpningsdag.
– Många curatorer väljer att inta ett opakt förhållande till sin publik inför en större utställning. Jag tycker att det är snålt i förhållande till ens förväntade publik. Jag ser bloggen som en möjlighet att ge insyn i ett curatoriskt förhållande på framkant av själva utställningen. Om det är intressant eller inte är upp till läsaren, men personligen är jag alltid nyfiken på vad som försegår innan projektet är färdigställt, tillrättalagt och presenterat. Det är ett sätt att bjuda in publiken till min hjärna på ett lättsamt och enkelt vis utan att vara «pretto», forteller Ekroth.
Også Erlend Hammer beskriver en åpen kuratorprosess, og understreker at han kommer til å jobbe med de samme kunstnerne som han har jobbet med de siste årene.
– Jeg jobber jo stort sett alltid med de samme kunstnerne uansett, eller i hvert fall ulike konstellasjoner fra et knippe kunstnere. Momentum blir ikke noe unntak her, så hvis man har lyst kan man jo se på de utstillingene jeg har kuratert tidligere og regne seg frem til i hvert fall en stor del av kunstnerlisten på min del av biennalen. Men jeg prøver å inkludere noen nye ansikter denne gangen, men det er vel mest for å utvide den faste gruppen jeg jobber med for fremtiden, forteller Hammer.
De to kuratorene jobber med hvert sitt utstillingskonsept og skal ikke samarbeide før de møtes i Moss for å montere utstillingen. Hammer har allerede en tittel på sin del – «The Long Tail».
– Tittelen har egentlig ingenting å gjøre med verken utvalget av kunstnere eller de prosjektene som skal presenteres. Måten jeg jobber på handler om kunstnere og rom. Kuratoriske konsepter er jo stort sett bare prosjektsøknadsmotiverte forenklinger av den heterogenitet som utgjøres av enhver interessant utstilling, forteller Hammer.
Ekroth er mer åpen for at kuratorkonseptet kan ha en selvstendig verdi.
– Till skillnad från Erlend ser jag curatorns koncept som något som både kan hjälpa, och ibland stjälpa, för en besökare. Så just nu arbetar jag parallellt med konstnärslista/verkproduktion och koncept. Jag befinner mig i projektets roligaste fas, då jag tillsammans med konstnärerna pratar och planerar inför kommande verk, och förhoppningsvis kommer mestparten av de verk som visas i min del vara helt nyproducerade och visas för första gång. Det betyder också att tankarna om mitt koncept/min titel är ganska så fragila ännu, och därför vill jag vänta lite till med att prata så mycket om det, forteller Ekroth.
