Vykort från Rügen

Trakten kring den nordtyska ön Rügen vimlar av historiska konstnärskolonier. Under både nazist- och DDR-tiden skulle konst- och rekreationscentrum anläggas här.

Fotomontage: Kunstkritikk. Foto: Wikicommons.

Efter att ha åkt färjan Gedser-Rostock på väg mot Berlin stannar jag till på den nordtyska ön Rügen för att besöka traktens badorter, kända för sina historiska konstnärskolonier. Om vi idag har konst- och musikfestivaler och sommarakademier, så gjordes det under 1800- och tidigt 1900-tal olika försök att etablera mer bestående intellektuella fristäder på landsbygden runt om i Europa. Medan Tyskland hade ett tiotal konstnärskolonier fanns det i Sverige några fåtal, som Rackstadsgruppen i Värmland vid förra sekelskiftet.

Düsseldorfmålaren Paul Müller-Kaempff lyfts fram som den som grundade den lilla fiskebyn Ahrenshoops första koloni slutet av 1800-talet. Men när jag besöker det prisbelönta konstmuseet i Ahrenshoop läser jag på en skylt att den i mina ögon mer intressanta landskapsmålaren Anna Gerresheim etablerade sig där samtidigt. Det blir återigen uppenbart att kvinnorna medverkade i sidlinjen som makar, eller i utkanten av gemenskapen, då de inte hade tillgång till akademierna.

För att komma till ytterligare en gammal konstnärskoloni tar jag färjan från Schaprode till den lilla ön Hiddensee väster om Rügen. Jag tar mig runt på cykel då det är bilförbud och inser att jag hamnat på en cykelsemester. 1919 etablerades här Tysklands första kvinnliga konstnärsförbund, Hiddensoer Künstlerinnenbund, som sedan upplöstes när nazisterna kom till makten på 1930-talet. Till skillnad från Ahrenshoop planerar det lokala hembygdsmuseet att först nästa år göra en insats för att lyfta fram Hiddensees konstnärskoloni. Det finns verk i arkiven men saknas resurser för något mer permanent. Hembygdsmuseet och mycket på Hiddensee är charmerande trots sin turism.

Ett par mil längre bort ligger den monumentala badanläggningen Prora som nazisterna började bygga 1936. Samma år fick Käthe Kollowitz, en av de många konstnärer som verkade på Hiddensee, sin konst klassad som Entartete Kunst. Hon blev av med sin tjänst på Konstakademin i Berlin och hennes konst fick inte längre visas på museer i Tyskland. Under nazistregimens förföljelse tynade kolonin bort, men under DDR-tiden ökade antalet besökare drastiskt igen. Hiddensee och de andra badorterna skulle nyetableras. Här skulle det på nytt skapas ett konst- och rekreationscentrum under kommunismen. Det är dessa tvära kast mellan olika ideologiska tillhörigheter som intresserat mig med Rügen, samtidigt som det är skrämmande att något liknande kan ske lika hastigt igen.

Ingela Johansson (f. 1976) är konstnär och skribent. Hon medverkade nyligen i utställningen Portable Landscapes på Latvian Center for Contemporary Art i Riga, och är tillsammans med Masha Taavoniku redaktör för Luleåbiennalens nättidning som kommer hösten 2018. 2013 gav hon ut boken Strejkkonsten. Röster om kulturellt och politiskt arbete under och efter gruvstrejken 1969–70 (Glänta förlag). 

Leserinnlegg