När jag hade hängt klart min utställning i oratoriet San Feliù gick Erik, David och jag till den stora katedralen. En enorm skapelse som hade lockat mig i flera dagar. Katedralen, ofta kallad La Seu, började byggas på 1200-talet i gotisk levantisk stil. Det en av de högsta gotiska katedralerna i Europa, och har dessutom ett av världens största rosfönster, «det gotiska ögat».
Jag befann mig i Palma för att ställa ut på Galerià Kewenigs filial där. Clara Garau, chef för galleriets verksamhet på Mallorca, visade oss vägen in i katedralen. Katedralrummet var stort som en egen värld. Mörkret förstärkte det mystiska och sakrala. Men så lyste det till i de små rummen som låg utmed byggnadens långsidor. Också de likt egna världar med galler mot oss besökare.
I ett av de sista rummen arbetade en kvinna. I tystnad dammade hon varsamt en vilande Jungfru Maria. Metodiskt rengjorde hon Marias stela guldtyg. Scenen påminde mig om vardagen på ett äldreboende eller ett sjukhus då en patient oförmögen att ta sig upp till duschen blir tvättad ren liggande i sin bädd. Med den skillnaden att den här personen, Jungfru Maria, inte innehöll kött och blod utan trä, färg och bladguld. Jag kände mig lite obekväm som stod där och iakttog. Vilket märkligt och märkvärdigt arbete tänkte jag. Att tvätta rent de där illusionerna.
Elisabeth Frieberg (f. 1977) är konstnär med inriktning mot ett ofta storskaligt, abstrakt måleri. Hon har nyligen ställt ut på Andréhn-Schiptjenko i Stockholm och Kewenig i Palma. Under sommaren ser hon fram emot att få arbeta ostört i ateljén.
