Historien skrivs med översättningar

Trots den subtila, intellektuella ytan genomkorsas Ana Torfs verk på Björneborgs konstmuseum av historiens våldsamheter.

Ana Torfs, Toast (beskuren), 2003.

Den Brysselbaserade konstnären Ana Torfs första separatutställning i Norden, Figments & Fragments på Björneborgs konstmuseum på den finska västkusten, för samman tre verk om historiens och geografins språkpolitik. Utställningen utforskar berättelser och legender om geografiska platser med anknytning till västerländsk kolonialism.

Vid en första anblick känns Torfs verk distanserade: ord som bygger på ord, med berättelsen begravd någonstans under den glatta, intellektuella framställningen. Men med tiden öppnar sig ett fängslande språkspel. Det börjar med huvudinstallationen, ett verk med titeln The Parrot & the Nightingale, a Phantasmagoria från 2014, vilket utgår från Christoffer Columbus dagbok från hans första resa till Amerika 1492. Därifrån bygger Torfs sedan på olika representationsstrata.

Vid tiden för Columbus resa bodde en urbefolkning på de öar som idag är Bahamas. Allt vi vet om livet i Karibien då är filtrerat genom arkeologiska källor samt Columbus dagbok. Vi vet inte ens exakt vad han skrev eftersom dagboken endast bevarats genom kopiering – i synnerhet biskop Bartolomé de las Casas transkribering, gjord nästan 40 år efter Columbus första resa.

Ana Torfs, The Parrot & the Nightingale, a Phantasmagoria, 2014.

I Torfs installation får vi uppleva hur denna specifika del av historien konstruerats. En tolk översätter urval från dagboken till amerikanskt teckenspråk (ASL), ett språk som förutom händerna inbegriper rörelser i ansiktet och torson. Ytterligare tre tolkar turas om att återge berättelsen på talad engelska. I galleriet ser vi även stora svartvita projektioner av en regnskog, totalt 81 olika bilder som långsamt löses upp i varandra. Vi får en uppfattning om den vackra, exotiska skogen, men frånvaron av färg gör att landskapet känns avlägset och främmande.

På vägen från sent 1400-tal till utställningen i Björneborg 2017 finns åtminstone fem översättningsled. Det är denna kedja som Torfs presenterar. Verket Toast från 2003 åtföljer installationen. I detta fotografi sitter en man på en stol och skålar mot en projektion av det handskrivna ordet vérité (sanning), en gestaltning av en av kontinentalfilosofins fundamentala frågor: är sanningen en illusion, antingen på grund av den mänskliga erfarenhetens begränsningar eller verklighetens strukturella beskaffenhet?

Ana Torfs, Legend, 2009.

Torfs arbete består inte i att stapla representationer för deras egen skull. När man skalar av de språkliga lagren återstår fortfarande mycket läsning mellan raderna: om kolonialismens våld och det mänskliga lidande som pågår medan historien skrivs och skrivs om. Denna aspekt utgör utställningen subtila underton.

Detta står klart även i utställningens andra stora installation, Legend (2009), en sammanställning av nio inramade landskap ur vad som verkar vara ett teleskopiskt perspektiv. Varje ram innehåller  fem korta meningar som återger olika berättelser från kanarieön La Gomera. Detta ger en mångsidigt bild av den geografiska plats varifrån Columbus begav på den där resan 1492. Långt senare, på 2000-talet och 2010-talet har platsen blivit ankomstplatsen för flyktingar som överlevt resan över havet från Västafrika.

Den mänskliga erfarenheten och förtrycket som utgör delar av denna historia har friställts från språket och landskapen som är verkens huvudsakliga motiv. Men trots denna något uttryckslösa yta, tar historiens våldsamma utveckling långsamt form när betraktaren föreställer sig vad som utelämnats från dessa stillsamma vyer.

Ana Torfs, The Parrot & the Nightingale, a Phantasmagoria, 2014.

Leserinnlegg