Från Kiesler till Superstudio

I anslutning till Tensta konsthalls Frederick Kiesler-utställning inleds ikväll seminarieserien «Vad gör en utställning?». Först ut är Peter Lang om Superstudio.

SFP_1099_0
Frederick Kiesler, studie för Bloodflames 1947, utställning på Hugo Gallery, New York 1947. © 2014 Austrian Frederick and Lillian Kiesler Private Foundation, Wien.

Ikväll inleds Tensta konsthalls seminarieserie «Vad gör en utställning?» med en föreläsning om Superstudios experimentella utställningar av Peter Lang, professor i Arkitekturhistoria på Kungliga Konsthögskolan, Stockholm. Serien arrangeras i samband med utställningen Frederick Kiesler: Visioner i arbete, och utgår från ett samtida curatoriskt perspektiv där utställningens «prioritet är omstridd», varför det skulle finnas skäl att se närmare på utställningen som form; på dess historia, dess struktur och rumslighet samt dess experimentella möjligheter.

I seminarieprogrammet blandas curatoriska perspektiv med konst- och arkitekturhistoriska föreläsningar. Curatorer som Monika Szewczyk, Tirdad Zolghadr och Jens Hoffman (som kommer att tala om «utställningen som en dramatisk konstruktion» utifrån Brecht), följs upp av arkitekturhistorikern Helena Mattson som ska tala om «Fullskalemiljöer på Moderna Museet 1968–1977», och utställningshistorikern Bruce Altshuler som kommer att uppehålla sig vid «Utställningen som performativ akt», utifrån J.L. Austin talaktsteori.

Frederick Kiesler: Visioner i arbete beskrivs som den första utställningen i sitt slag i «norra Europa», och lyfter fram Kiesler som vägbanare för «en dynamisk syn på konstupplevelsen» genom att visa modeller och dokumentationer av hans utställningar, interiörer och skyltfönster. Utställningen rymmer dessutom ett inspel av konstnären Céline Condorelli, som också medverkar i seminarieserien, som pågår under mars–april.

Kunstkritikk återkommer med en recension av utställningen.

Leserinnlegg