Centret för visuell konst i Finland, Frame, har under våren på nytt dragit igång sin verksamhet. Nu måste man, liksom Iaspis i Sverige och OCA i Norge definiera sin betydelse för det nationella och internationella konstfältet. Det viktigaste för att göra Frame till en internationell aktör igen är att klargöra för de kulturpolitiska beslutsfattarna att det skillnad mellan kulturexport och att vara en internationell konstaktör.
Frame, vars verksamhet har varit inriktad på främja finsk konst och bygga ett internationellt nätverk, var tvungna att avbryta sin verksamhet på grund av ett kulturpolitiskt ingripande tills att dess huvudfinansiär, Undervisnings- och Kulturministeriet, beslöt att grunda en stiftelse och omvärdera verksamhetens mål. Det finska konstfältet har länge oroat sig för den osäkerhet Frame, som är Finlands mest centrala konstaktör, har befunnit sig i under de två senaste åren.
Diskussionen om Frame kom under krisen att kretsa kring ett antal individer, men genom den öppna ansökan för Nordiska paviljongen på Venedigbiennalen har man försökt skapa ett konfliktfritt samarbete. Frames direktör Raija Koli inledde sitt arbete förra hösten och den flera månader långa rekryteringsprocessen har äntligen slutförts. Kommunikationschef Heljä Franssila och utställningskoordinator Terhi Tuomi kunde börja sina jobb i januari. Curatorn Taru Elfving är programchef och ansvarar för stiftelsens inhemska och internationella evenemangsproduktion, samarbetsprojekt samt publikationer.
Trots att Frame fått ett helt nytt verksamhetsområde som kommunikationscenter för visuell konst, definierat av Undervisnings- och Kulturministeriet, kan man enligt direktör Raija Kolin ändå inte tala om förändringar i själva verksamheten. Enligt Kolin kommer Frame att fortsätta jobba för att främja visuell konst och utveckla det internationella samarbetet.
Under vintern skickade Frame ut en enkät till verksamma inom det finska konstlivet om behoven och möjligheterna till internationellt samarbete. De 350 svaren man fick kommer att användas för att kartlägga möjligheter att samla och distribuera information. Enligt Koli är behovet av internationalisering centralt för Frames verksamhet, liksom att sprida den finska konsten. Som grundläggande princip listar Koli samarbete på alla plan inom verksamheten. «Vår första visning kommer att vara på Venedigbiennalen i juni, där vi är värdar för både den finska Aalto-paviljongen och den Nordiska paviljongen. I paviljongerna kommer Terike Haapojas och Antti Laitinens verk Falling Trees visas», säger Koli.
Frames verksamhet inleds alltså nu med största möjliga synlighet. Det ska bli intressant att följa om programverksamheten kommer att utvecklas mot ett tematiskt håll och om de kommer att företräda en kritisk profil öppen för konstens internationella kontext.
Översättning: Julia Nyman
