Ikväll öppnar Transmediale, Tysklands största festival för konst och digital kultur, på Haus der Kulturen der Welt i Berlin. Efter fjolårets historiskt återblickande trettioårsjubileum närmar sig årets upplaga mer akuta frågor i samtiden. Under titeln Face Value sammanlänkas debatter om yttrandefrihet och näthat med ekonomiska intressen inom genmanipulation och övervakning. Festivalen tar sig an det faktum att den digitala aktivismen, som tidigare strävade efter autonoma nätverk bortom Facebook och Google, idag står kluven.
– Idag ser vi en intensifierad politisk ambivalens, där sociala medier spelar en viktig roll i enkelriktning, appropriering och övervakning. Samtidigt har det blivit vanligt att likställa mediala alternativ med populism och högermedia, vilket inte får vara fallet. Centralt för Transmediale är att lyfta möjligheten till taktiska grepp, såväl inifrån som utanför denna mediala situation, berättar Transmediales konstnärlige ledare, den svenske curatorn och medieforskaren Kristoffer Gansing.
Gansing är född 1976 i Karlstad, och doktorerade 2012 med avhandlingen Transversal Media Practices parallellt som han tillträdde som konstnärlig ledare för Transmediale. Med sig i arbetet med årets upplaga har han ett team bestående av Daphne Dragona, som varit curator för Transmediales konferensprogram sedan 2015, Inga Seidler som ansvarar för årets huvudutställning Territories of Complicity samt Florian Wüst, som har ställt samma film- och videoprogrammet.
EN INVERTERAD FRIHAMN
Transmediale har sina rötter i gräsrotsinitiativet VideoFilmFest, som grundades 1988 som en plattform för elektroniska mediaproduktioner som inte visades i traditionella filmfestivaler. 1998 antogs namnet Transmediale, och 2006 tillkom underrubriken «festival för konst och digital kultur», vilket speglade en rörelse bort från en snävare inriktning mot mediakonst och mot en mer öppen hållning som inkluderar samtida konst och digital teknologi. Parallellt har festivalen bevarat en stark relation till politisk aktivism och DIY-kultur.
Årets huvudutställning Territories of Complicity presenterar forskningsmaterial i form av filmer, dokument och spel snarare än «färdiga» verk i traditionell mening. Medverkar gör bland andra konstnärskollektivet CAMP, duon Larry Achiampong och David Blandy samt Forensic Oceanography (Lorenzo Pezzani och Charles Hellers) som med installationen Blaming the Rescuers dokumenterar de dödliga konsekvenserna av de övervaknings- och räddningsinsatser till sjöss som upprätthåller EU’s flyktingpolitik.
Utställningens format beskrivs som en motpol till fenomenet «art free ports», det vill säga en form av frihamnar för konst i skattefria lager där verken genererar kapital utan att mötas av en publik.
– Freeportism är konstens mest extrema status som abstrakt värde och med Territorties of Complicity vill vi undvika en sådan representationsmodell, för att istället närma oss vad som skulle kunna ses som en inverterad freeport, säger Kristoffer Gansing.
CHELSEA MANNING & HÖGERTROLL
Vid sidan av huvudutställningen visas de båda delutställningarna A Becoming Resemblance och Hate Library. Den första är sammanställd av konstnären och bio-hackaren Heather Dewey-Hagborg tillsammans med Chelsea Manning, den före detta amerikanske armésoldaten som dömdes till 35 års fängelse för att ha läckt sekretessbelagd information via wikileaks. Manning benådades 2017, men arbetet med det centrala verket – en installation bestående av ett trettiotal 3D-printade porträtt baserade på Mannings DNA – påbörjades redan under fängelsevistelsen.
– Fast Manning idag kan betraktas som en celebritet var det för oss nödvändigt att inkludera ett projekt som expanderar förståelsen av biometrisk övervakning, även på den materiella nivån av ett fysiskt ansikte. Installationen visar hur fördomar kring kön och etnicitet lätt kan komma till uttryck på en genetisk marknad, samtidigt som den lyfter hopp om marknadens motpol: diversitet, berättar Gansing.
Bakom «public resource-projektet» Hate Library står konstnären Nick Thurston som i samarbete med historikern Matthew Feldman och forskaren Maik Fielitz har samlat in och katalogiserat extremhögerns retorik som den kommer till uttryck i online-forum och andra «bubblor» på nätet.
– Genom att sortera dessa korta och tillfälliga kommentarer efter vilket land de är skrivna i och sedan trycka varje lands samlade bibliotek i bokform, befästs en annars svårgreppad retorisk utveckling internationellt. Den monumentalitet som trollens ord får då de remedieras i fysiska pärmar lyfter frågan om vad för roll detta «bibliotek» spelar i vårt samhälle, förklarar Gansing.
Vid sidan av utställningarna har Transmediale ett rikt konferens- och filmprogram med paneldebatter, keynotes och workshops. Sedan 2011 finns också ett samarbete med den parallellt arrangerade CTM-festivalen för experimentell och elektronisk musik, som i år bland annat resulterat i en gemensam presentation av musikern och konstnären James Ferraros körverk Plague, som bland annat visar Steve Jobs (d. 2011) som Artificial Intelligence-spöke i en modernistisk komposition sammanflätad med post-digital estetik.
