Nancy Holt, Inside Outside, Bildmuseet, Umeå
I teckningen Making Waves (1972) har Nancy Holt ritat upp sina olika «jag» under en viss dag: «konstnären», «feministen» och «mystikern». Klockan 4 på morgonen är de samlade, sedan sprids de ut under dagen för att till sist mötas upp igen klockan 20. Denna konkreta poesi ger en vacker introduktion till Bildmuseets presentation av Holts samlade arbeten, den hittills största i Europa. Här visades allt från den klassiska Sun Tunnels (1973–1976) till konkret poesi, konceptuellt fotografi, ljusinstallationer och skulpturer. Bildmuseet har tidigare visat bland andra Bouchra Khalili, Zineb Sedira och Faith Ringgold. Det är bara att imponeras och sörja över det långa avståndet mellan Malmö och Umeå.
Every Ocean Hughes, Levande tid, Moderna Museet, Stockholm
Every Ocean Hughes film En enda stor väska (2021), med den otroliga skådespelerskan Lindsay Rico, utgår från konstnärens intervjuer och workshops kring och med dödsdoulor, ett slags följeslagare i livets slutskede. I rep från taket hänger lim, saxar, bjällror, smink, tvålar och annat som doulan behöver för att ta hand om den döda kroppen. Hughes har i sin praktik formulerat en idé om «queer död». Vilka kroppar exkluderas även i sorgens rum? Likt hela utställningen, så framstod filmen också som en hyllning till livet, till begäret och till bejakandet av många sätt att älska och älskas.
Tania Ruiz Gutiérrez, Annorstädes, Centralstationen, Malmö
Jag har aldrig hört någon säga «vackert som en flygplats», men Tania Ruiz Gutiérrez permanenta videoinstallation på centralstationen i Malmö kommer nära den beskrivningen. Den består av 44 filmsekvenser tagna från båtar, tåg, bussar och bilar över hela världen. Filmens rörelse ställs mot vår rörelse. Vi som står där, som ska åka någonstans eller väntar på någon som ska komma. Jag har alltid tyckt om verket, men nu, efter året när allt stängdes ner, slår bildernas rörelse mig rent fysiskt, jag kan inte få nog. Samtidigt blir verket en kommentar till att stationen blivit en plats för de som inte kan eller får röra sig. För de utanför, för migranterna, för de hemlösa. Dagens politik vägrar rörelse för andra än de privilegierade. Rörelse måste bli rörelser. Jag måste lämna stationen, jag står inte ut.
Runo Lagomarsino är konstnär, och bor i Malmö och São Paulo.
Se de övriga bidragen i julkalendern här.
