Tori Wrånes, Klara Kristalova och Benjamin Orlow ställer ut tillsammans i Venedig 2026.
Elina Merenmies utställning i Åbo tar med ett vågat grepp fasta på hennes ortodoxa kristna tro.
Kohtas utställning Social Form handlar om möten mellan människor – men dialogen mellan verken uteblir.
Ulla Wiggens retrospektiv på EMMA i Esbo visar på en unik förmåga att tränga in under ytan på det ordinära.
Joel Slottes vemodiga skildringar av lågkonjunkturens barn har blivit närmast ett fenomen i Finland.
Finska Serlachius tar ut svängarna.
Tschabalala Selfs hyllning till hemkvarteren i Harlem visas på EMMA i Esbo.
Nina Beiers utställning på Kiasma grumlar betraktarens samvete med obekväma tankar.
Edith Hammar tar oss till 1950-talets queera Helsingfors.
Ryoji Ikedas utställning i Helsingfors är perfekt utförd känslomässig manipulation.
Tre utställningar i Helsingfors vittnar om att traditionen fortfarande väger tungt i den finska fotokonsten, trots en sprallig och publikfriande attityd hos de unga.
Målare, tecknare, museichef, tänkare… Den rumänske renässansmannen Horia Bernea visas i en förtätad och drömsk retrospektiv på Kohta i Helsingfors.
Regeringens plan att förvandla Moderna Museet till en myndighetskoloss är ogenomtänkt och vårdslös.
En kaffekopp møter høyteknologiske missiler på et messebord i Nikita Teryoshins utstilling på Fotografihuset.
Thora Dolven Balke og Lila de Magalhães skaper en helhet som skjærer i øynene på Entrée i Bergen.
Det private er poetisk i Lene Adler Petersens tidsløse fotografier af samhørighed og fremmedgørelse.
Kunstkritikk støttes av
