Det er jævli vanskelig å være kunstkritiker i norge – for å betale regninger må man nesten jobbe for alle avisene som er interessert i å ha det du skriver. Det er kanskje noe av problemet til alle sammen – men tommy olsson har et – tror jeg – potensielt megaproblem. Men først noe mye viktigere:
Det er klart. Leif Magne Tangen er årets manager i 2008 (tre ganger hurra) med Vålerenga etter at han vant Tippeligaen, Cupen og Mesterligaen. Beste spiller var Bent Inge Johnsen (spillestyrke 10.5 – meget sterkt av en 38 åring). I skrivende stund er han i kvartfinalen med Lettland (samlet lagstyrke 98,3 – motstander er Italia som har smålige 157,0 i total lagstyrke) i EM 2008. Han har også hatt tid til å lære seg tre fremmedspråk (tysk, arabisk og Kinesisk), innehar tittelen “Herr Professor Slottsherre” – tittelering er veldig viktig i tyskland. Han er gift med hanna beate og de har tre barn sammen (odd-roger, inga-lill og rakel-beate). vellykkede investeringer i tysk motorindustri har gjort ham til Norges rikeste, og Vålerengas aktive fanskare har økt fra smållige 14.000 i 200.000.
Fussballmanager fortryller meg ikke like mye som tidligere. Riktignok er spilllet blitt veldig mye mer detaljert siden sist gang jeg spilte det (“95-utgaven) – og gjennomgått en vanvittig utviktling siden commodore 64 tiden på åttitallet, men dog.
Det er veldig fascinerende å finne ut hvordan man kan få et lag til å fungere perfekt (kjøpe og bygge opp spillere som har utfyllende egenskaper og sette dem opp i riktig lagoppstilling slik at disse egenskapene gjør seg gjeldene, få tak i en co-trener som har level 6 – topplevel, terpe taktiske løsninger of lagformasjoner, døballer etc. og samtidig sørge for at hver enkelt spiller har en progressiv utvikling). Men dog – ikke lenge nok. Ok, spillet er en klassiker. Man har spilt det i en hel generasjon nå. Formen på det har utviklet seg (fra kun tekst på commodore til animerte spillersamtaler) – men målet er det samme = verdensherredømme. Makt og berømmelse. Det er jævli tidsabsorberende. Måtte slette det etter å ha spilt 2 dager 3 timer 25 minutter og 14 sekunder siden fredag.
Men tilbake til tommy olsson og kunstkritikk. Etter å ha vært ute av landet i et år har jeg nå lest meg opp på billedkunst og morgenbladet og konstatert at han skriver akkurat det samme på samme måte i alle tre publikasjonene. Det kan ikke være sunt. Kanskje burde kritikerne grave sg ned slik som kunstnerne gjorde tidligere. Leve et kjipt liv på et bøttekott av en leilighet og kreve sin objektive uavhengighet.
Halla, syns du skriver bra… liker stilen. Det er ikke så farlig om du skriver strip-tease feil (eller skrives det striptease, evt. strip tease?).
Høhø
siste kommentar:
hei anders, profihjelp… vet.
tror aldri jeg kommer til å få “innsikt i elementær ortografi” – det dreier seg litt om et eller annet avvik i det fonologiske representasjonen av språklyder -eller noe slikt. Det mener i allefall språkterapauten min.
kort sagt kan man si at skriftspråket mitt aldri kommer til å bli noe særlig bedre, desverre.
Heldigvis trenger man ikke noe bra skriftspråk for å trene enga (som jo rekdal er et bra eksempel på). og nå har jeg lastet ned CM 1995, og skal trene Rosenborg.
Too sexy for his rbk-skjort!
Det förste jeg gjorde når jeg overtok enga var å selge ivers. til rosenborg. der floppet han. totalt.
tror forøvrig jeg ha et bilde, med signatur, av en seksten eller sytten år gammel steffen med laaangt hår og snusleppe.
Jag snackar ju inte om var han lärde sig att gå, vet du, utan om var han tog av på allvar, och det var fan inte i Oslo. Stones var bäst när dom tog mycket smack, alltså 70-talet. Att vara raevva är en kvalitet i sig själv. Beklagar min sadistiska förtjusning, men Skeid vinner inte serien. :-)
Steffen lærte å sparke ball i Oslo, av faren hans, som spilte for Enga. Trokke du tar OD på KH, men hvem bryr seg om når Stones var “best”? De har alltid vært rævva. Forøvrig så heier jeg på Skeid.
Science fiction är en fin fritidssysselsättning, Andradamus; men helt riktig, den dagen jag överdoserar smack på KH vinner antagligen Enga, and pigs fly and hell freezes over. (Jag är alltså av den uppfattningen att helvetet är en varm plats i utgangspunktet; Trondheim kan däremot vara kallt, men det gör inte så mycket) Att Enga överhuvudtaget har medfart kan sammanfattas i två ord; Steffen Fucking Iversen – och vi vet ju var han lärde sig sparka boll. Ta bort honom och dom andra fjantarna är nede på kvalplats i løpet av fem omgångar.
(Det är fint att vi faktiskt klarar av att diskutera viktiga saker på den här sidan för en gångs skull; fotboll, LP-design och priset på öl)
Rolling Stones var bäst på 70-talet. RBK vinner serien.
…og jeg lærer meg at fotballsesongen avsluttes på høsten…!
ds
Enga vinner, RBK midt på tabellen, Molde og Aalesund direkte nedrykk, Viking redder plassen etter kvalik. Olsson setter en overdose smack på dass på KH. Tangen tar deretter over i MB, etter å ha skaffet seg innsikt i elementær ortografi. Men ingen bryr seg.
Akkurat sånn blir vårsesongen 2006. Forøvrig burde folk som går på seminar om kunstkritikk tilbys profesjonell hjelp.
Hilsen Anders;-)
Enga vinner, RBK midt på tabellen, Molde og Aalesund direkte nedrykk, Viking redder plassen etter kvalik. Olsson setter en overdose smack på dass på KH. Tangen tar deretter over i MB, etter å ha skaffet seg innsikt i elementær ortografi. Men ingen bryr seg.
Akkurat sånn blir vårsesongen 2006. Forøvrig burde folk som går på seminar om kunstkritikk tilbys profesjonell hjelp.
Hilsen Anders;-)
Mitt størstekultursjokk etter å ha flyttet til tyskland var når jeg kom tilbake til norge etter 5 mndr. i deutschland og kjøpte en øl på gardermoen (3dl ALLERDINGS og ikke halvliter) og betalte ikke 1,5 EUS for det men heller 60 NOK.
Det er også hyggelig å kunne si NEI. Lot vær å betale regninger i årene vinter2003-høst2004 og merket at det går ikke i lengden for det blir så jævli mye mas- brev er greit, det kan man la vær å åpne (sluttet å åpne postkassa men da begynte etterhvert postbudet å klage – flyttet ofte på meg og det hjalp en stund). Den hyppige flyttingen ordnet også problemet med store barske menn som kom på døra for å ta med seg cd-spillere etc. – men så begynte de å ringe meg – om morgenen, før jeg var våken – og da kastet jeg telefonen (som egentlig var sperret likevel, men en gudebenådet venn av meg kan dette med å hacke mobilnr. så det ordnet seg). Tilslutt begynte de å ringe min mor som da ba meg begynne å betale igjen. Som den snille gutten som jeg jo er betalte jeg da. har på følelsen av at det snart er på tide å ikke betale igjen nå snart. RBK…serien…tror ikke jeg trenger å ytre min mening om saken – du har hørt det før. å være en intelligent oppegående menneske og tro på seriemesterskap i trondheim i år er en ren provokasjon av gnosistiske dimensjoner. Virgil reiste gjennom alle lagene av Dantes helvete – og det bør også rosenborg, av ren maktarroganse fortjener de det. Helvete er forresten ikke varmt, det er kalt og kan noen fortelle meg hvorfor paradise lost ikke er oversatt til norsk?
Når menn skal beskrive stripteas tar det alltid for stor plass – og når kvinner skal beskrive det greier de det ikke.
Jo, men t o m Never mind the bollocks har ju snyggare design än Scandinavian leather, och 50 spänn räcker ju inte ens till en 0,33 pils på aker brygge, men du får skriva kvittering så jag kan dra det på selvangivelsen under “diverse” påföljande år. Och ja, det låter sig nästan inte göra att säga Nej när publikation F visar sitt intresse, men den senaste tiden har jag faktiskt varit tvungen till det; jag ger fullständigt fan i att betala räkningar av princip. För övrigt är det hygglo att veta att någon läst – och likt – grums & grøft & grannt; men själv tycker jag stripteasen kanske tar onödigt mycket plats; part of the main problem, not part of the solution. Stooges var vassare än MC5. RBK vinner serien.
du tapte faktisk en femtilapp. jeg har lest den, men hadde fortrengt det helt til nå. Beste fra beatles er revolver – selv om the withe album har det beste designen – men revolver er et bedre albumdesign enn scandinavian leather. Problemet med overrepresentasjon kommer lett i et lite land som norge som i tillegg til få utøvere også har liten fantasi som gjør at når man blir publisert i magasin a er det ikke utenkelig at magasin D vil også ha deg. Og slik går igjennom hele alfabetet. Selvfølgelig sier en ja til å skrive. Det er så latterlig dårlig betalt uansett at man må si ja når muligheten byr seg.
Ja, jeg leste – og likte – grønt,brunt etc.
Jag vet sannerligen inte vad Jonas Gardell-citatet har att göra här. Själv har jag aldrig klarat av att underkasta mig någon union. Mobbar du mig för att jag är svensk, eller? Har inte mamman din berättat för dig om döden?
Det vore lätt att skämta bort det här med att den som sätter sig och läser allt jag skrivit det senaste året är den som de facto har ett megaproblem, och det är inte utan att jag finner tanken på det lätt obehaglig; som om någon ser lite för länge på mig på bussen ungefär – men jag satsar en femtilapp på att du inte har läst den här; http://www.vinduet.no/tekst.asp?id=413 – och det handlar ju väldigt lite om utställningar, om man säger så.
Angående om någon läst hela Grunt, brått, grönt…det vet jag inte, men du gör ju anspråk på att ha läst allt, så då har du väl…men det är givetvis komplett omöjligt att avgöra hur många som faktiskt läst den; det händer att jag lånar böcker på biblioteket som jag aldrig öppnar. Det har aldrig slagit mig att hålla författaren ansvarig för det.
Den stora skillnaden i vad som kommer in här och i andra fora – bortsett då från längden – ligger väl kanske i såna excesser som att göra en följetong om en film som ingen sett, till att börja med inte ens jag själv. Tvivlar på om det skulle låta sig göras i MB, och i BK skulle det ta ett halvt år innan det var färdigt. (K har jag ännu inte skrivit i, och DN väntar jag på att höra ifrån, för jag har hört att dom betalar bra, men inte ens jag klarar att skriva överallt, så då må något annat ge plats i så fall; antagligen dom som betalar minst – å andra sidan skulle jag sannolikt åka ut fortare än Eiebakke, så det är ingen bra idé i alla fall)
Er det skribenten/kritikerens stemme eller er kunstneren(e) som blir omtalt/roset/slaktet? En relevant fråga; antagligen borde jag ge karaktären «Tommy Olsson» portförbud från texterna fortsättningsvis, för jag har en stygg känsla av att jag snart kan skriva om vilken räksallad som helst och fortfarande bli läst i egenskap av att vara den spastiske, berusade huvudrollsinnehavaren. Helt värdelöst. Så kan man inte hålla på. Det skymmer sikten både för mig och den som, eventuellt, läser. Ändå är det ganska exakt vad jag ska göra nu, och bråttom är det, så; enuff självkritik för idag. The White Album är mycket, mycket bättre än Sgt Peppers för övrigt.
motsier meg selv ganske mye der. er det likevel mulig at du kan si mer om hva som er forskjellen mellom tekstene i kk og mb?
du gamla du fria,
“Unionen burde gjennoppstå under navnet Stor-Norge”
Jonas Gardell.
Takk for korrigeringen – kk er selvfølgelig det tredje magasinet.
Helt enig i at kk har publisert tekster av deg som bk og mb ikke under noen omstendigheter ville ha publisert, og etter å ha lest igjennom det jeg har fått tak i av din produksjon det siste året (alt tror jeg) er jeg enig i at det er visse forskjeller også i formen på disse (De i billedkunst ser ut til å inneholde mindre selvrefererende narrativer og de i kk er unektelig mye lengre).
Som sagt er det riktig at kk publiserer ting som du, eller noen andre for den saks skyld, ville ha kunnet publisert ellers (i norge) – og takk og pris for det. For Lars Elton hadde et lite poeng når han sa at det høres både fantastisk og forferdelig ut å kunne få lov til å skrive lange essay om utstillinger (på seminaret om kunstkritikk i slutten av mai). Slik er det vel også for leseren. Selv om ditt innslagg om grått og —-brunt antageligvis er det som har fått flest treff er sprørsmålet om det er det mest leste (har noen virkelig lest – ikke skumlest – den teksten?).
Det kan bringe oss inn på hva er egentlig poenget med tekster om utstillinger? hvorfor skriver man om kunstutstillinger i det hele tatt? hvem er det som har interesse av dem, de som skriver dem eller leserne. Om det er leserne; hvorfor har de interesse i teksten. ligger interessen i teksten om kunsten eller ligger interessen i utstillingen?
Er det skribenten/kritikerens stemme eller er kunstneren(e) som blir omtalt/roset/slaktet?
At man skriver om samtidskunst i kk eller bk (eller k) så er man ute etter et mer eller mindre spesialisert publikum. Det skal være fagspesifikt og man kan til og med bruke vanskelige ord og vendinger – eller referanser som man antar at beleste/besette kunstkjennere har kunnskap om. Man må ikke være didaktisk på samme måte som når man skriver for db, dn (eiebakke varte ikke lenge der i sin tid), ap klassekampen (nok en kk).
Husker ikke helt hvor jeg ville med denne kommentaren, men det hadde helt sikker et opphav i at jeg vil gjerne høre mer om hva som menes med “…fler saker från min hand på den här sidan som aldrig i helvete skulle komma på tryck i vare sig MB eller BK, och det har inte bara med utrymme att göra.”
Etter å ha lest det meste (tror jeg) av deg nå siden jeg kom hjem (det snør) er jeg usikker på om min kritikk av dine tekster treffer så mye som jeg påstod tidligere – blant annet synes jeg tekstene dine i bk er litt anderlundna enn de i mb – men jeg vet ikke om det er så veldig store forskjeller på kk og mb tekstene. Selvfølgelig er et mer intesivt brukt av sitater hist og pist fra sangtekster – bra sitater for øvrig.
…och av min ettåriga produktion i alla publikationer har du dragit slutsatsen att jag är en väldigt sund person? Det är klart som fan det inte är sunt; att skriva något överhuvudtaget är per definition det minst sunda du kan företa dig, och jag har ett dussin mega-problem som är högst reella. Däremot vill jag invända aldrig så lite mot “det samme på samme måte i alle tre publikasjonene” (jag går ut ifrån att den tredje är kunstkritikk.no, sedan du bara nämner 2 st) – det finns fler saker från min hand på den här sidan som aldrig i helvete skulle komma på tryck i vare sig MB eller BK, och det har inte bara med utrymme att göra. Angående räkningar och bøttekottstillvaro; jovisst, så är det, men det är inte därför jag håller på med det här; det vore trots allt för dumt. Jag är för övrigt objektivt uavhengig av börd och födsel, så det är ingenting jag känner något starkt behov av att kräva – det vore som attt stjäla sitt eget matsilver. Annars är väl allt bra, och RBK vinner serien.