Oksasenkatu 11, objects, traces, cues, Helsingfors
Helsingfors konstliv är, av någon anledning, starkt investerat i soloutställningen som form, vilket får varje genomtänkt grupputställning att framstå som en höjdpunkt. Objects, traces, cues, organiserad av Eero Karjalainen och Leevi Toija på konstnärsdrivna Oksasenkatu 11 var cool, tyckte jag. Utställningen skulle handla om arbete och offentligheten, men slog mig som mer psykoanalytisk: en bottenvåning med spillror från det vakna livet, och en mörk källare med surrealistisk dockteater och eldritualer. Jag kan inte komma på något enskilt verk att framhäva, vilket tyder på en ovanlig balans i utställningens komposition.
Pitted Dates, CONK, Helsingfors
Uttråkad av samtidskonstens politiskt och tematiskt överdeterminerade återvändsgränd sökte jag mig i år till utställningar som handlade mer om intuition, känslighet och visuell njutning. Pitted Dates är ett utställningsrum i Helsingfors med bra vibes som för det mesta avstår från ett ämnesbaserat urval. Deras senaste utställning, CONK, visades i en ny, större (förmodligen tillfällig) lokal i ett före detta slakteriområde vilket gav en osannolik New York-på-åttiotalet känsla. Frans Nybackas stora målning Satyricon (2024) var en höjdpunkt.
15th Baltic Triennial: Same Day, Contemporary Art Centre, Vilnius
Jag kände mig som en frenemy till Baltiska triennalen: hypnotiskt dragen till den men också vagt irriterad. Öppningshelgen i Vilnius var glammig på ett sätt som välmenande, lutherska institutioner i Norden sällan lyckas få till. Ändå var reaktionerna blandade, och många tyckte att den var opak. Men jag uppskattade den uppfriskande frånvaron av ”biennalkonst” med högt produktionsvärde, och det oansenligt coola fokuset på det vardagliga. Mina favoritögonblick var i CAC:s atrium, där dansvärldsfavoriterna Eszter Salamon och Dana Michel framträdde under bar himmel. Jag fastnade även för fyra vita pastsoptunnor med Nestlé-logga (av Jason Dodge, fick jag veta, även om det var avsiktligt omöjligt att bekräfta detta i broschyren). Ian Laws plånbok med åtta pappersbitar med textfragment placerad på golvet är också värd att nämnas – jag kan inte motstå en nonchalant gest.
Jaakko Pallasvuo är konstnär och bor i Helsingfors. Hans mini-essäer i serietidningsformat på instagramkontot avocado_ibuprofen har mer än 117 000 följare.
Övriga bidrag i julkalendern här.
