3. desember – Helena Holmberg

Kunstkritikks egne skribenter og inviterte gjester velger det mest interessante fra kunståret 2016. Hver dag fra 1. til 24. desember kommer et nytt bidrag. I dag: Helena Holmberg.

Hvilke utstillinger, begivenheter og publikasjoner var de viktigste, skarpeste eller mest engasjerende i 2016? I Kunstkritikks julekalender oppsummerer våre egne skribenter og inviterte gjester kunståret 2016. Den tredje i rekken er Helena Holmberg, som er direktør for Kunsthall Trondheim.

UTSTILLINGER

Paul Brand, Rinnsal, 1975. Foto: Nasjonalmuseet.
Paul Brand, Rinnsal, 1975. Foto: Nasjonalmuseet.

Stille revolt: Norsk prosess- og konseptkunst på 70 – og 80-tallet, Museet for samtidskunst, Oslo. Curator: Ingvild Krogvig.

Underfundig, ofta humoristisk, ofta samhällskritisk och precis i uttrycket – det var en ny bild som Museet for samtidskunst gav av den norska konceptkonsten. Det är en konst många inte visste att fanns. Enligt museets presstext: «I norsk kunsthistorieskriving har imidlertid konseptkunsten glimret med sitt fravær og retningen har heller ikke vært presentert i større utstillinger. Med ‛Stille revolt’ ønsker museet å revidere forestillingen om konseptkunsten som et tomrom i vår nære historie.»

Det är bara att gratulera norsk konsthistoria och Museet for samtidskunst till en ny insikt. Utan den nära historien hänger samtiden i luften. Man kan fråga sig vad det har inneburit att museet tidigare inte lyft fram dessa verk.

 

John Giorno, Rainbow Paintings, Oslo, 2016. Foto: Christina Leithe Hansen.
John Giorno, Rainbow Paintings, Oslo, 2016. Foto: Christina Leithe Hansen.

Seeable/Sayable, Kunstnernes Hus, Oslo. Curatorer: Ida Kierulf og Helga-Marie Nordby.

Utställningen samlar 14 norska och internationella konstnärer som på olika sätt kombinerar bild och text i sina verk, och tar sig an ett stort och sedan länge etablerat konstnärligt fält som ändå inte varit så närvarande på den norska scenen. Här kommer fördomar om textbaserad konst som svårtillgänglig och komplicerad på skam. Den som missade John Giornos performance på öppningen kan ändå se hans Rainbow Paintings på Jernbanetorget T-station.

 

Ivan Aguéli, The City in the Hills (Egyptian Landscape), ca. 1895. Foto: Juan Luis Sánchez / Moderna Museet.
Ivan Aguéli, The City in the Hills (Egyptian Landscape), ca. 1895. Foto: Juan Luis Sánchez / Moderna Museet.

Klee /Aguéli, Moderna Museet, Stockholm. Curator: Fredrik Liew.

Genom att sammanföra dessa två på ytan väldigt olika konstnärskap lyckades utställningen lyfta fram de besläktade drivkrafterna hos de båda konstnärerna, och peka på hur mystiken hos Paul Klee och Ivan Aguéli bottnade i ett djupt engagemang i sin samtid. Med ett personligt anslag uppdaterade utställningen bilden av två viktiga konstnärskap och påminde om konsten som poetisk och politisk potential.

 

PUBLIKASJONER

Klee AgueliKlee /Aguéli, Moderna Museet, Stockholm, 2016.

I sufisten och anarkisten Aguélis anda var den förväntade katalogen till utställningen Klee /Aguéli ersatt med en publikation för vilken en tredje konstnär, Andreas Mangione, varit redaktör. (Jag kan inte se att museét nämner hans namn på sin hemsida). I en design som påminner om en samling tidningsklipp samsas korta texter från vitt skilda håll: konstnärerna själva, Emanuel Swedenborg, Hélène Cixous, Ylva Hillström, Eric Hermelin, Deleuze & Guattari, Rumi m.fl. Det är spretigt och generöst. Det fungerar.

 

South Documenta 14South as a State of Mind, Documenta 14 magazine #3.

Det senaste numret tar upp frågor kring natur, kapital, makt och språk. Läs t.ex. redaktör Quinn Latimers och curator Adam Szymczyks inledning om kopplingen mellan koloniseringen av ursprungsbefolkningars land och utplånandet av deras språk. Texten beskriver också den samiska kampen vid Alta och hungerstrejken i Oslo 1979. På annan plats i samma nummer finns dikt av den samiska poeten och konstnären Synnøve Persen.
I sin tänkvärda essä Writing the Ecocide-Genocide Knot: Indigenous Knowledge and Critical Theory in the Endgame gör Gene Ray upp med den kritiska teorins oförmåga att möta samtidens alltmer uppenbara ekologiska katastrof med effektiva tankemönster och vänder sig i stället mot ursprungsbefolkningarnas olika erfarenheter och kunskaper.

 

Kristian LundbergKristian Lundberg, Dagar bland skuggor, träd och vatten, Wahlström & Widstrand, 2016.

Kristian Lundbergs texter har följt mig under året. Hans böcker om hemstaden Malmö ger bilder av en verklighet som inte ofta syns; av samtida liv och arbetsvillkor för de som hamnade utanför trygghetssystemen, om sjukdom och om att växa upp i fattigdom. Om människans grundläggande sårbarhet. Men också om ordens kraft. Hans text är alltid akut, nödvändig, exakt. Under 2016 tycker jag mig möta ett ökat intresse för den poetiska texten som motstånd och en längtan efter ord och bilder som vågar allvar och betydelse.  

 

EVENTS

Marianne Heske, House of Commons (Underhuset), 2015. Foto: Niklas Lello.
Marianne Heske, House of Commons (Underhuset), 2015. Foto: Niklas Lello.

Marianne Heske, House of Commons, Oslo, oktober 2015 – januari 2016.

I januari stod fortfarande Marianne Heskes röda stuga kvar utanför Stortinget i Oslo Pilots regi. Strängt taget inte ett event, men ett riktigt effektivt offentligt verk som placerade fattig-historien rakt i det kommersiella och politiska centrumet. «Et hus som handler om å overleve med det man trenger,» sa konstnären och placerade verket också i en aktuell diskussion om en mer hållbar utveckling.

 

Silvana Imam.
Silvana Imam.

Silvana Imam, Brukbar/Blæst Trondheim, 8 april 2016.

Ursinnig hiphop i en perfekt koreograferad performance. Årets mest intensivt estetiska upplevelse.

 

Tarek Atoui, Within I, konsert med Pauline Oliveros, Mats Lindström, Espen Sommer Eide, BIT20 og gjester i Sentralbadet i Bergen. Foto: Thor Brødreskift.
Tarek Atoui, Within I, konsert med Pauline Oliveros, Mats Lindström, Espen Sommer Eide, BIT20 og gjester i Sentralbadet i Bergen. Foto: Thor Brødreskift.

Tarek Atoui, Within I, Bergen Assembly, 2 sept 2016.

Within I var en storslagen och mångbottnad performance som utgick från ett mångårigt arbete kring hörande, vilket gav substans och sammanhang. Bergens gamla badhus suddade ut gränsen mellan deltagare och publik. Med sin omfattande research, workshops, samarbeten och kringutställning var inte heller detta ett event i egentlig mening. Kvalitet kräver tid och resurser.

Leserinnlegg