Den franska konstnären Pierre Bismuths första komposition för flera instrument framförs i kväll på Andquestionmark, ett performance- och exprimentrum på Roslagsgatan 60 i Stockholm. Imorgon, fredag, hålls ett samtal på Iaspis, där Bismuth berättar om The YouTube Variations tillsammans med musikern Robin McGinley som har tolkat verket. Samtalet modereras av curatorn Stefanie Hessler, som tillsammans med konsnärern Carsten Höller driver Andquestionmark.
The YouTube Variations är en datagenererad komposition, baserad på material från Youtube som har överförts till noter, och som kommer att framföras av musikerna Daniel Borgegård Älgå (klarinet), Pelle Halvarsson (cello), Magnus Nordén (slagverk), Anna Petraskevica (flöjt), koordinerat av Robin McGinley.
– Jag fick idén för några år sedan, och tog sedan hjälp att ta fram en mjukvara som kan översätta filer översätta bild- och ljudfiler till algoritmer och sedan till noteringar av ton och takt, förklarar Pierre Bismuth. Han tillägger att ursprungsmaterialet lika gärna skulle kunna vara ljud från gatan, eller en dokumentation från vårt samtal.
– Allting har rytm och struktur som går att avläsa, översätta. Däremot går det inte att härleda kompositionen till vilka material som de springer ur, förklarar Bismuth, men tillägger sedan att det visst skulle gå, om systemet användes bakvänt. Det är dock inte så cirkeln sluts i YouTube Variations. I stället får en orkester om fyra personer framföra det maskinskrivna stycket, som har en mängd skapare utöver konstnären.
– I YouTube Variations placeras människan på den plats där vi är vana att möta en mjukvara, såsom den programmerade rösten i Google translate, säger curatorn Stefanie Hessler. Det är hon som, tillsammans med konstnären Carsten Höller har bjudit in Bismuth till till Andquestionmark – en plattform för icke-platsspecifika och tillfälliga verk som framförs inför publik, men inte nödvändigtvis samverkar med den. I steget från mjukvaran och maskinen till ett sådant publikt sammanhang påvisas en tröskel.
– Det är inte tonsättaren utan Youtube som komponerar musiken, säger Pierre Bismuth som intresserar sig för Youtubes rigiditet och godtycklighet, och som för närvarande arbetar med att översätta en långfilm på samma sätt. Den tekniska bearbetningen av Youtubevariationerna har gjorts av ingenjörerna Kerwin Rolland och Robin McGinley, som har anpassat den maskinella kompositionen till det mänskliga framförandet och koordinerat kvartetten som ska komma att spela verket.
Massmedians hårda position i förhållande till vårt sinnes elasticitet är en trogen följeslagare för Pierre Bismuth. I en intervju med Vita Zaman uttrycker han att när den samtida konsten också förväntas fungera som ett massmedium, vill han med andra massmedier som konstnärliga medier omvandla dess multikommunikation till någonting oförståeligt. Ett exempel är The Djungle Book Project (2002), där Bismuth låter den tecknade filmens karaktärer tala olika språk – en idé som växte fram ur en valhänthet inför dvd-menyns språkval. Skulle hans barnbarn se filmen i sitt ursprungsspråk eller på sitt eget modersmål? Med konflikten på Gazaremsan i åtanke lät han björnen Baloo och pantern Baghera tala hebreiska respektive arabiska.
Dessa subtila kommentarer till det teknokratiska samhället återfinns i en mängd av Bismuths verk, inte minst i Objects that should have changed your life (2011), där han har samlat en mängd typiska objekt som marknadsförts för att rädda den enskilda människan. Däribland finns solariet, köksassistenten, självhjälpsboken, elgitarren och det glittriga nagellacket.
