Ödmjuka museet

– Pluralism är en kvalitet för en samling, säger Fredrik Liew, som menar att rekordbudgeten på 25 miljoner har förändrat hur Moderna museet köper in konst.

Eric Magassa, The Lost Series, Detroit, USA, 72 × 106 cm, 2018. Moderna museet har köpt in tre fotografier ur The Lost Series.

Som en del av statens räddningspaket under coronapandemin fick Moderna museet och Statens konstråd i uppdrag att under 2021 köpa in konst av nulevande svenska konstnärer för totalt 50 miljoner. För Moderna museet, vars årliga inkomstbudget brukar ligga runt 2 miljoner, innebar uppdraget att förvärva konst för 25 miljoner en dubbel utmaning – att på kort tid organisera researcharbetet för denna rekordstora inköpsbudget, samt de hinder som pandemin innebar med begränsade möjligheter att resa och mötas.

På Moderna museets går projekt under namnet Svenska Förvärv 2021, och i detta ingår konstnärer som huvudsakligen är verksamma i Sverige, oavsett nationalitet, samt svenska konstnärer som bor utomlands. Totalt har man köpt in cirka 360 nya verk av 168 konstnärer Bland inköpen finns en del etablerade namn som Lena Cronqvist, Jockum Nordström och Eva Löfdahl, men det som sticker ut är mängden oetablerade konstnärer. Inte mindre än 116 av de inköpta konstnärerna – strax under 70 % – är nya på museet och har tidigare inte ingått i samlingen (se listan här).

Fredrik Liew, Moderna museets intendent för svensk och nordisk samtidskonst.

Fredrik Liew är gruppchef för Moderna museets intendenter, och ansvarig intendent för svensk och nordisk konst från 1973. Han betonar att uppdraget förvisso har varit att köpa in nulevande konstnärer men att statens riktlinjer i övrigt inte har skiljt sig från de vanliga förvärven. 

– Vi vill att samtliga nyinköp ska ingå i samlingen i egen rätt och på samma villkor som andra verk i Moderna museets ägo. Skillnaden från ett vanligt år är att detta uppdrag innebar en enormt accelererad hastighet. Men vi fick inga pengar avsatta till ny organisering för detta uppdrag utan vi fick nyttja de resurser som vi hade, säger Liew och berättar att det därför blev viktigt att systematisera arbetet, bland annat genom att konstnärer, gallerier och andra uppmandes att lämna in inköpsförslag och genom att museets intendenter medverkade vid Statens konstråds portfoliovisningar. Därefter har de samlingsansvariga intendenterna, museichefen och chefen för Moderna museet Malmö i vanlig ordning beslutat om inköpen.

Processen att söka kunskap externt beskriver Liew som en process som historiskt sätt skiljer sig från hur inköp gått till. 

– Tidigare har formen för inköp varit en ganska sluten process. Så länge jag arbetat här så har intendenterna själva ansvarat för kunskapsinhämtning och research. Men detta projekt har för min del stämt till eftertanke. Jag kommer fundera mer på hur vi ska arbeta med nyförvärv de kommande åren. Att på ett mer systematiskt sätt inhämta andras kunskap och perspektiv har berikat vårt sätt att se och det är något som jag tar med mig som en läxa för framtiden.

Så vilka kriterier har legat till grund för de nya inköpen? Det ord som Liew återkommer till är «bredd». Men att formalisera till något mer konkret går inte, menar han och betonar att det inte finns några särskilda kvalitetskriterier bortom bredd och ny kunskapsinhämtning.

Oskar Hult, Natten, olja på duk, 185 × 155 cm, 2019. Moderna museet har även förvärvat en mindre målning av Hult, Silverfloden, på nytt (2021).

– Kvalitetsbegreppet visar sig i vår praktik, det finns ingen konklusiv kvalitetsnorm som vi kan tala om. Däremot är det viktigt att vara ödmjuk. I slutändan är det vi som sitter här som fattar besluten, något vi får ta ansvar för även i framtiden. Utgångspunkten är att vi har försökt att eftersträva en bredd – i generationer, uttryck, geografi, erfarenheter, berättelser, typer av konstnärskap och så vidare. Vi har inte heller uteslutit verk som kostat mer eller mindre, utan vi har köpt verk av såväl nyutexaminerade som redan väletablerade konstnärer.

Samtidigt är Liew tydlig med att inköpen inte är explicit systematiserade i form av data över etnisk härkomst, kön, ålder och andra parametrarar.   

– Jag vill inte tala om konsten på det sättet. Vi har en samling, inte många olika samlingar i samlingen. Vi har försökt att vara självmedvetna och inkluderande i vår research för att nå en mångfald och bredd i de konstnärliga berättelser som adderas till samlingen. Pluralism är en kvalitet för en samling. Men när verk är del av vår samling pratar vi inte om dem som representanter eller exempel på olika kategorier, betonar han.  

Liew bekräftar dock en viss Stockholmsdominans vad gäller inköp från enskilda konstnärer och gallerier. Men nästan hälften av konstnärskapet kan härledas utanför Stockholm.

– Vi har köpt verk av konstnärer i Härjedalen, Kalmar, Skåne, Norrbotten, Sápmi, för att nämna några, säger Liew och berättar att majoriteten av verken dessutom har köpts in direkt från konstnärerna. I över 100 fall har köpet gått via konstnären i fråga utan någon gallerist eller annat mellanled. Därtill kommer ett femtiotal konstnärskap som är inköpta från gallerier i Sverige och utomlands.

– Nu lämnar vi till omvärlden att analysera och bedöma hur väl de tycker att vi lyckats med det här exceptionella projektet, avslutar Liew och berättar att man nu arbetar mot olika presentationer av inköpen. Ett 30-tal av verken kommer att visas i en samlingsutställning redan i februari, och alla inköp kommer att samlas i en bok som publiceras i juni 2022.

Hela listan över Svenska förvärv 2021 kan läsas här.

Adele Essle Zeiss, Statolit, performance för 3 dansare, 2 h, 2018. Foto: Jean-Baptiste Béranger. Essle Zeiss examensprojekt från Kungliga konsthögskolan visas just nu i en separatutställning på Accelerator i Stockholm och ingår i Moderna museets samling.