Efter att Coronapandemin förlamat stora delar av konstlivet, så ser delar av det nu inte bara ut att återhämta sig utan även expandera. Andys Gallery öppnade i våras, och inviger hösten med en utställning av Jonas Nobel. Och imorgon torsdag öppnar curatorn och skribenten Saskia Neuman ett nytt galleri under eget namn. Det ligger på Linnégatan i Stockholm, i närheten av ett av Sveriges mest etablerade gallerier, Andréhn-Schiptjenko.
Saskia Neuman är ett välkänt namn i konstlivet, senast i rollen som VD för Market Art Fair och tidigare på Absolute Art Award. Kunstkritikk träffade henne på galleriet strax före premiärutställningen med svensk-amerikanen Tobias Bradford, vars mekaniska skulpturer synts på ett flertal platser de senaste åren, bland annat på Open Art i Örebro och på Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendiatutställning på Bonniers Konsthall.
På frågan hur det känns att starta ett galleri strax efter pandemin och med en kommande lågkonjunktur svarar Neuman med uppdämd energi.
– Jag är optimistisk trots världsläget. Vi kommer att ta det från utställning till utställning. Det blir främst solopresentationer i våra två gallerirum. Vi kommer även att jobba med en programverksamhet med talks och performances, berättar hon för Kunstkritikk.
Neuman menar att pandemin inte nödvändigtvis var en större kris för gallerierna än krisen på 1990-talet eller efter finanskraschen 2008.
– Jag märker ju såklart av att smöret blivit dyrare och att framtiden är oviss. Men säg en tidsperiod då allt har funkat eller gått enligt plan! Det kan låta cheesy men jag har i princip velat öppna galleri hela mitt yrkesliv. Bara att hitta denna lokal har tagit ett och ett halvt år. Galleriet är inget projekt, utan något jag planerat länge och hoppas ska finnas kvar under lång tid.
Lokalen är enligt Neuman modellerad efter hennes upplevelse av Berlin. Där har hon uppskattat skyltfönsterstrukturen med ett rum direkt mot gatan som besökare kan lockas in i, och med fler rum längre in, för den som väl klivit på. Hon nämner Andréhn-Schiptjenko som en av sina förebilder, liksom grand old ladies på New Yorks galleriscen: Tanya Bonakdar, Marian Goodman och Carol Greene från Greene Naftali Gallery. Neumans egen vision bygger på erfarenhet från det svenska och internationella konstlivet, och på idén om att växa långsamt och långsiktigt.
– Galleriet kommer att spegla min personlighet, och hur jag vill och inte vill arbeta. Det inkluderar min relation till personal, till besökare, samlare och såklart till konstnärerna. Ibland fantiserar jag om att galleriet lever kvar när jag är i 70-årsåldern, och blir en riktig destination. Men nu i början vill jag tona ned förväntningarna. Detta är det svåraste jag någonsin gjort. Men jag har jobbat hårt i många år och förväntar mig inte att det blir en mindre insats att driva ett galleri. Jag vill att nivån ska vara hög och tröskeln låg.
När samtalet kommer in på de senaste årens nya konstnärliga tekniker och produktionsformer som VR och NFT är hon försiktigt positiv.
– Teknologin är superspännande. Skapandet av nya konst och även demokratiseringen av vem som kan uppleva den är jag positiv till. Däremot är jag emot att skapa verk enbart för en marknad. Att Madonna och Snoop Dogg skapar NFTs som de vill sälja dyrt tycker jag bara är groteskt.
Senare i höst kommer galleriet att ställa ut Jakob Solgren Nordenskiöld och Erik Jeor. Bland galleriets övriga representerade konstnärerna återfinns den Berlinbaserade amerikanen Justin Swinburne, men tyngdpunkten ligger på Sverigebaserade konstnärer ur en yngre generation. Saskia Neuman Gallery öppnar för allmänheten 1 september.
