Jag mötte Eddie Figges (1904–2003) konstnärskap relativt sent i livet, och ett par år in i min egen praktik. Hon kom in som en virvelvind. Som något pulserande. Rörde till. Försvann iväg. Kom tillbaka med jämna mellanrum. Och varje gång var det som om seendet gick från svartvitt till färg. Hubbleteleskopet släng dig i väggen. Eddie Figge was here!
Eddie Figges målningar är som instruktioner. Manualer. Rörelse fångad på bild. Inristade med budskap. Solblekta och nednötta av sin färd. Målningarna har en distans. Som om själva ytan bara är en spegling av något annat. Under eller över oss. Motivet har sjunkit in i materialet. Kvar finns bara lämningar av mänsklig närvaro. En tråd. En pinne. En metallbit. Motivet är sedan länge utom räckhåll. Utskickade på ett uppdrag i den stora rymd vi kallar Rymden. Det är som att målningarna är satta i omloppsbana. Eller snarare utskickade som tysta satelliter. Medföljare på Voyager II. Det kanske låter storslaget. Men tänk då på att Eddie Figge är bland det största vi har.
Ibland föreställer jag mig hennes målningar som stora rymdskepp. Drömmer att jag får följa med på färden. Vaknar till liv och inser att målningarna finns här – på Jorden. Det kan tyckas överdrivet men är helt sant: insikten att Eddie Figges målningar befinner sig på samma planet, under samma himmel, som jag ger mig rysningar och pirr i magen. Målningarna från hennes medverkan vid São Paulobiennalen 1989 borde ingå i skolundervisningen som bevis på att vi har haft besök från en fjärran civilisation. Hennes retrospektiv på Liljevalchs 2003, vid 99 års ålder, kan läggas fram som ett argument för att det är möjligt att uppnå evigt liv. Den 1 juni 2021 släpper det amerikanska försvarsdepartementet alla sina hemliga dokument om utomjordiskt liv. Kommer Eddie Figges namn finnas med?
– Oskar Hult är konstnär och bor i Stockholm. Han är utbildad vid Akademie der Bildenden Künste i Wien och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. I juni har han en soloutställning på Galleri Arnstedt i Östra Karup.
Leserinnlegg