Fem kandidater är nominerade till årets Ars Fennica och presenteras nu i en grupputställning på Museet för Nutidskonst Kiasma i Helsingfors. Med en över 25-årig historia och 40 000 euro i prispengar är Ars Fennica ett av Nordens största och mest betydelsefulla konstpriser. Vinnaren får dessutom möjligheten att presentera sitt arbete i en separatutställning, som de senaste åren har visats på konstmuseet i Tavastehus.
Ars Fennica har sin grund i Henna och Pertti Niemistös stiftelse, som genom ett gediget intresse och en större samling av samtidskonst berett synlighet och prestige för fkonstnärer i mitten av sin karriär. Årets nominerade representerar ett tvärsnitt av olika tekniska utföranden, men med teman som kunde samlas under begreppen posthumanitet och kulturkritik. Samtidigt löper något jag uppfattar som en kitschens estetik som ett underhållande spår genom konstnärskapen.
Maija Blåfield arbetar i ett kortfilmsformat där hon utnyttjar arkiverat dokumentärt material som visuellt och språkligt flätas in i en mångbottnad berättelse. Hennes nya verk Tuhoutumisesta ja säilyttämisestä (Om förstörelse och bevarande) är en sjudelad berättelse kring samtidsfenomen som balanserar mellan uppfattningar om destruktion och förnyelse.
Konstnärsduon Pekka och Teija Isorättyä har under de senaste fem åren utvecklat en installationspraktik som kombinerar robottekniker med ready made-traditionen. Den nya kinetiska installationen Nature Morte refererar till den finländske symbolisten Hugo Simbergs fresk Dödens trädgård (1904), med återanvända kirurginstrument som ansar levande växter.
Perttu Saksa har etablerat sig som dokumentärfotograf som med en isande estetik påvisat människans och djurets relation. Tidigare reflektioner kring naturvetenskapernas objektiva förhållningssätt till djuren som undersökningsmaterial, koncentreras i den nyaste fotoserien på hästen som människans köttsliga kompanjon. Saksas fotografier spelar på bildens yta och det animala varandets ambivalens vilket resulterar i en skönhetens mystik.
Kari Vehosalo har i sitt måleri utvecklat en teknik av förfrämligande genom att arbeta i gråtoner och ett formspråk bekant från populärkulturens mörkare dimensioner. Direkta referenser finns till Jayne Mansfields förolyckande i en bilkrasch och Unabombarens performativa terrorism, med utstuderade figurationer och sceniska strukturer.
Camilla Vuorenmaas arbetsteknik kombinerar klassiskt träsnitt, serieteckning med referenser till egyptiska gravkammare och självlysande grafiska inskriptioner. Hennes installation är ett färgspel i ett mörklagd rum och lockar till närläsningar av de rebusliknande bildsekvenserna som lekfullt gäckar i balansen mellan dekoration och inskurna spår av allvar.
Priskandidaterna har nominerats av en jury som bestått av stiftelsen Ars Fennicas ordförande Leena Niemistö, Kiasmas museidirektör Leevi Haapala och konstnärerna Jussi Kivi och Elina Merenmies. Det slutgiltiga valet av vinnaren görs i februari 2018 av Beatrix Ruf, som till alldeles nyligen var direktör för Stedelijk Museum i Amsterdam.
